---

Köldländerna

Snabbfakta:

Styre: När man föreställer sig Köldländerna så det främst de tre största rikerna Kil, Skade och Pålmark som de flesta ser framför sig. Men Köldländerna är förutom dessa också en uppsjö av mindre riken, tingsriken och jarladömen. Dessa brukar behöva förhålla sig till de tre stora men tydligt är att Köldländerna inte är ett enat land utan ett lapptäcke av små riken. Att rita regionens gränser skulle vara en kartmakares största mardröm.

Klimat: Kalla vintrar och ljumma somrar (Jämför ungefär norden/skottland). Fyra årstider men samtliga är kalla, fuktiga och råa på sitt unika sätt. Endast sommaren bringar perioder ljus och värme som möjliggör jordbruk. Floran är prunkande på vår och sommar då den drar nytta av minsta solljus till fortplantning.

Geografi: God blandning av granskogar, branta fjäll, vilda forsar och djupa fjordar. Tundra, träsk, ljunghedar och björkskog täcker betydande delar av Köldländerna.

Tillgångar: Gruvdrift, skogsbruk, rikt med vilt, samt hantverk kopplade till dessa tillgångar.

Befolkning: Överlag glesbefolkat jämfört med de andra rikena i världen. Människor är den folkrikaste delen av befolkningen men inte i samma omfattning som de sydliga länderna. Stammar av skogsalver finns i regionens djupa skogar och högalvsfamiljer är väl förekommande invånare i människornas samhällen. Diverse svartfolksföljen härjar i regionen och dessa har försök att etablera samhällen i Köldländerna, ofta med våldsam utgång. Längs köldlandets gräns österut mot Wyrdmården förekommer mörkeralver och skuggalver. Minotaurer finns inte inhemskt i köldländerna men annars är djurfolk vanliga.

Religion: Vävartron är den vanligaste religionen. Almas heliga tempel i Almatron har misslyckats etablera sig i Köldländerna. Men många andra rörelser och sekter har tagit sin tillflykt till Köldländernas karga vidder, särskilt de destruktiva läror som inte är tillåtna i Velaris och Remos.

Lynne: För omvärlden är den Köldländska lynnet präglat av starka känslor med snäva kast. Du kan lika snart bli slagen på käften som därefter dricka i lag med din tidigare våldsverkare. Att visa starka känslor visar på styrka och karaktär. Våld är ett högt uppskattat nöje och synen på den svage är att den ska tjäna den starke. Heder genomsyrar samhället i alla led. Köldländaren respekterar styrka och heder, den starke och hedersamma vet bäst. Den fria tanken är viktigt för köldländaren. Vad som sker i ditt eget huvud har ingen annan med att göra oavsett du är fri eller träl. En köldländare har traditionellt svårt med begreppen mitt och ditt då plundring är en central del av deras kultur.

Mode: fantasyinspirerad vikingatid (900-1100). Fantasyinspirerad skotsk medeltida mode samt fantasyinspirerat keltiskt antikt mode.

Översiktligt

Bra att ha lite koll på om du kommer från landet eller spelar en roll med ok geografisk kunskap (te.x.handelsman/adel/akademiker)

Köldländerna bär knappast något gott rykte i omvärlden. Även kallat: “Köldmarkseländet”, “Nattmarken”, “Lusländerna”, “Köldhålet”, “Pälsländerna” och “utmarksbarbariet i norr”. Men för de egna invånarna duger Köldländerna gott. En köldländare tänker sällan på sig själv som just köldländare utan tänker snarare vilket lokalt jarlskap eller kungadöme de tillhör. Köldländerna är nämligen inte ett enat rike utan en mängd självständiga riken som styrs av lokala makthavare.
Dessa bär allsköns titlar: Kung, Jarl, Furste, Hövdning, Maer, Tingsäldste, Than etc. Men vanligast är dock jarl eller hövding.

Livet i Köldländerna är hårt och tävlingsinriktat. “Den enes död den andres bröd” genomsyrar hela samhället. Rån och plundring ses som tecken på skicklighet så även bland minsta bondesamhälle så förekommer räder mot grannens fårfållor. Regelbundet organiseras även stora plundringståg mot andra riken.

Långvariga blodsfejder som ärvs inom ätten har man glömt vad dessa konflikter egentligen handlade om men ändå fortgår de.

I Köldländerna är man relativt accepterande till olika sätt att tänka och tro. Iallafall sålänge du håller det för dig själv. Vad som sker i ditt eget huvud och inom ditt hems väggar har ingen med att göra. Iallafall sålänge du inte förolämpar den som är starkare än du med din tro i det offentliga rummet. Du får tro som du vill sålänge du kröker nacke till din jarl eller konungs styre (annars får du lida pin då den starkes rätt gäller). Därmed har många sekter, filosofer och oönskade tankesätt i resten av världen flockats till dessa riken.

Trälskap och slavar är mycket vanligt även om statusen på dessa skiljer sig vida mellan de olika smårikena.

Seder och normer

Bra att ha översiktlig koll på om du spelar en roll från Köldländerna men endast mycket världsvana har koll på detta söderut.

Den starkes rätt

Köldländerna tror på den starkes rätt. Den som är stark nog att hävda sin rätt är den som har rätt i frågor oavsett dessas natur. Därmed är det inte den smartaste eller visaste som har rätt i detta land utan den som är starkast, uthålligast eller skickligast har mest rätt. Vem som har rätt i frågor avgörs i såkallade envig (se nedan). En Köldländare anser inte något är sant eller rätt bara för fakta säger det, utan det viktiga är vem som säger det och om denne är redo att försvara sitt påstående i envig.

Heder/Vanheder

I Köldländerna värderas människor efter sin heder. Heder är ett slags löst definierat socialt statussystem. Ju större heder du anses ha desto mer pålitlig, ärorik, intelligent och allmänt bättre ses du som. Heder kan vinnas på många sätt men heder är inte bara individuell. Heder och därmed också vanheder smittar till de som förknippas med dig. Den som hamnar i vanheder tvingas ofta bort rent fysiskt från sin klan då köldländare tror vanheder är en smittsam sjukdom. När du visat dig du är frisk, genom rätt beteende, får du återkomma till din familj/klan.

Liten vanheder: Den som lever i liten vanheder bor i en koja/tält utanför eller i kanten av lägret/gården/klanens borg.

Stor vanheder: Den som är i stor vanheder måste lämna dalen/regionen/landet/lägret endast för återbesöka enstaka tillfällen för visa sig värdig att få bli återansluten till samhället. Mången äventyrare började sin karriär genom hamna i stor vanheder och därmed tvingades hemifrån.

Stor heder: Du kan också leva i stor heder, ett tillstånd alla köldländare eftersträvar. Genom gjort eller visat sig särskilt viktig är du i stor heder. Den som stått upp för sin rätt i envig, bidragit med stora rikedomar till sitt samhälle, försvarat sitt samhälle mot övermakt, dräpt plågsamma monster, eller på annat sätt bidragit stort till sina fränder kan deklareras åtnjuta stor heder. Statusen tilldelas den hedrade vid rådslag eller ting och är dennes att hävda tills den hedrade drar vanheder över dig.

Ting och tingsfrid

I Köldländerna så finns en tradition att hålla ting. De boende i ett område får utan staff göra sin röst hörd i en fråga som berör ditt hem. I vissa mer löst styrda jarla- och hövdingadömen beslutar man också i gemensamma frågor tillsammans på ting. Några få riken är rena tingsdemokratier. Den som reser till ting eller storting är skyddad av tingsfriden och får ej angripas, plundras eller förhindras att delta i tinget på både till och frånresa. Envig får ske inom tingsfriden men endast om tinget så godkänner.

Envigens lag

Den starkes rätt gäller i Köldländerna. Men du får inte slå någon på käften hur som helst. En köldländare som hamnar i konflikt med annan köldländare kan åkalla Envigens lag. Den som vinner en fysisk kamp under Envigens lag vinner rätten att ha rätt i en fråga. Ty den starke har rätt. (styrka kan också vara uthållighet). Vid utmaning till envig så deklareras om hur kampen ska utkämpas. Klassiska är: Brottning tills då förloraren är på rygg, handbrottning tills ur balans, flest antal hämtade korgar fyllda med sten, vapenkamp till första blodvite, vapenkamp till döden. Vid de mildare envigarna får ofta subvilkor tillämpas, exempelvis: “bäst av tre”. Den som blir utmanad har alltid rätt att eskalera (Exempel: Utmanas du till Vapenkamp till första blodsvite får utmanade då välja att höja till döden. Då får givetvis den utmanade backa ur men visar då den har fel i den diskuterade frågan/faktan)

Att bruka våld utanför envig ger dig inte rätt eller sanningföreträde. Köldländare ser det som andarnas/gudarnas/ödets vilja som manifesteras i den krigare som vinner.

Du får alltid välja en förkämpe att strida i ditt ställe i en envig men det ger dig inte samma heder.

Envigens lag åberopas dag ut och dag in då den ses lika mycket som underhållning som medel att avgöra vem som har rätt.

Käftakamp

En annan slag kamp du kan utmana som är mildare än envig är käftakamp. I käftakamp gäller det överträffa din motståndare i ord. Klassiska kampstilar är: Rimstrid, alliteration, skrytfest och snabbkäft. Men många andra Käftakamp finns. Att vinna käftakamp ger heder särskilt mot känd motståndare. En Käftakamp får aldrig övergå i Envig, detta är vanhedrande. Käftakamp är mer underhållning än Envig men i vissa samhällen i Köldländerna som Skade åtnjuter Käftakampen samma status som fysisk envig.

Skaldafrid

Att angripa, plundra eller föra våld på en skald (Poet/musiker/sångare) är inte hedersamt enligt skaldafridens tradition. En obeväpnad skald råder under skaldafrid sålänge den ej bär vapen, brukar våld själv eller stjäl. En skald får alltid neka en utmaning till envig och kontra med utmaning till Käftakamp utan förlora heder på något vis.

Synen på stöld, plundring och rån

Köldländaren är ett folkslag med lös syn på mitt och ditt. Men det finns skillnad på hedervärt tagande och vanhedrande tagande.

Hedersvärt: Den som tar något genom den starkes rätt ska vara tydlig med sin stöld. Man måste deklarera det som ditt, gärna genom hyckla den andre som svagare då du kunde ta vad du vill. En stöld kan ske i smyg men för det ska vara hedersamt ska den som stjäl deklarera sitt dåd så snart som möjligt efter. Detta är hedersamt tagande. Får ej ske maskerat, bära mask vid tagande är direkt vanhedrande.

Vanhedrande: Deklarerar du inte din stöld i samband med stölden så är den vanhedrande för den som stal. Exempelvis genom: Vara maskerad eller inte tillkännage ditt dåd efteråt. Därmed blåser fårtjuvar i horn just som de gjort klart sin räd mot grannen och du deklarerar tydligt vem du är vid en plundring mitt på den plundrade byns torg. Tjuvar spikar upp hycklande lappar med deklarationer om sina dåd på bytorget, etc.

Plundrarfrid och plundrarfränder

Den du gett dig i lag med under ett plundrartågs kallelse är din plundrarfrände tills plundringståget upplöses. Plundrarfränder har såkallad plundrarfrid. Det är vanhedrande att mot din plundrarfrände bruka våld, stjäla från eller förstöra utrustning. Envigens lag kan dock åkallas inom Plundrarfriden.

Riken i Köldländerna

Dessa är exempel på riken och många fler finns i området. Bara viktigt att ha koll på om du är särskilt intresserad.

---

Ätter: Om du vill spela en framstående ätt eller skapa eget smårike måste ätten/riket/titeln godkännas av arrangör. Man måste även ha ett unikt sigill eller emblem som även det godkänns av arr

---

De tre stora kungadömena:

Kil - Riket vid sjön

Styre: Valmonarki. Drottning Alfhild Alvbane av ätten Månskära.

Storlek: Kil är en av Köldländernas större städer samt alla de byar som omgärdar den stora sjön staden ligger invid.

Ekonomi: Staden livnär sig på skogsbruk i sina närliggande skogar samt insjöfiske. Regionen är känd för sina ljunghedar och tillhörande bikupor till dessa. Från deras högklassiga honung görs mjöd, karameller och ljuva bakverk.

Vapenmakt: God vapenmakt. Jarlens hirdkrigare patrullerar vägarna i jarladömet på raska nordingshästar (typ islandshäst). De slåss inte till häst men använder hästryggen gärna som transport.

Kända byggnader: Över staden hägrar jarlens befästa storhall.

Kända fenomen: I staden sker årligen den stora marknaden: “Frostamarken”, då slädar från när och fjärran drar handelsvaror till staden. Även utländska handelsresande kommer till denna marknad. Dess strategiska läge och öppna attityd gör att staden används som samlingsplats för de plundringståg som tar landvägen mot Velaris.

Skade - Kopparriket

Härskare: Arvsmonarki. Drottningen Gunhild Hudflänge även kallad Drottning Bålmake

Storlek: Betydande. Skade består av staden Skade och ett antal kringliggande gruvorter. Skade är en av få direkta städer i Köldländerna. Staden är dock inget verk av sten och tegel utan en plats av timrade hus med vasstak. Gatorna och torgen i stadskärnan är grus eller kullerstenstäckta men mot utkanten mer övergående i lermudd och gångbrädor.

Ekonomi: Rik. Byarna kring Skade har betydande kopparfyndigheter så rostarhyttor och kopparhantverkare bringar rikedom till staden. Handelsresande från fjärran Remos kommer hit för handla billig koppar. I spåret av kopparens rikedom har andra verksamheter lockats till riket. Exempelvis så är oxar och kors senor behövda för reptillverkning åt gruvindustrin, så kötthantverket är även den betydande.

Vapenmakt: Betydande. Drottningens hirdkrigare anses vara bland de bäst beväpnade i Köldländerna. De är vältränade och erfarna efter de interna strider som följde rikets nyliga tronövertagande.

Kända byggnader: Förutom sitt majestätiska tempel, sin stora marknad var Skade också känd för sin stora kungahall. Strax utanför staden finns väl synligt för alla resande ruinerna efter Torgrim Benknäckarens storhall vilken brändes ner vid Gunhilds maktövertagande. Det sägs att Torgrims trollkonstnär uttalade en förbannelse medan de alla dog i branden. Inget växer på platsen trots tiden som gått…. och det verkar sprida sig långsamt.

Kända fenomen:

Skadekorven är en tjock nötfärskorv. Blivit populär i mången gryta i världen.
Skadeskjutet är en bågskyttetävling som hålls varje sommar. Köldländernas bästa bågskyttar tävlar om priset: en mästargjord pilbåge och en tunna med 50l öl.

Pålmark - Träskriket

Härskare: Valmonarki, Wulfgang av ätten Grip

Storlek: Betydande. Riket består av en mindre hamnstad Påleborg samt kringliggande fiskesamhällen vilka alla ligger i eller längs stranden av det stora träsk som utgör kuststräckan riket består av.

Ekonomi: Skaplig. Beroende av sin fiskenäring både längs kusten samt i de myrmarker och saltträsk som finns i riket. Träsken är fulla av ovanliga blomster och örter vilka alkemister likväl som giftmånglare trånar efter. Ärtahandlare från hela världen ankrar regelbundet i riket. Riket har också produktion av vissa läderprodukter skapta från de ödlefolkskinn som anskaffas via jakt på detta djurfolk. Även hud och fjäder från regionens gripar är en lyxprodukt specialiserade nasare angör Pålmarks hamnar för att nasa till sig.

Vapenmakt: Stark flotta. Medmåttiga övriga härkrafter. God stridsvana genom strid mot de stammar av ödlefolk som också kallar träsken sitt hem.

Kända byggnader: En unik byggnad i staden Påleborg är den rödmålade gilleshall som återfinns i staden. Denna gilleshall är en samlingsplats för alla de monsterjägare vilka reser till Pålmark för att jaga grip. Härskarätten Grip fick sitt namn en gång från detta monsterdjur som alltid varit en plåga för träsken som utgör Pålmark.

Kända fenomen:

Pålbyggda hus. Flera av byarna i regionen är byggda på holmar och skär i rikets bräckvattenträsk. Då holmarna tagit slut har invånarna fortsatt expandera genom bygga hus på pålar och stöttor, vilka slagits ner djupt i dyn. Detta innebär att byarnas äldre hus ofta återfinns nedsjunkna i någon form. Raka bryggor och gator är ovanligt.

“Pålkrum “eller “Pålmarka-krum” är ett talesätt i delar av köldländerna. Detta antyder att man krånglar till något lite extra. Frasen kommer ur stereotyper av Pålmarkingarna som ett folk vilka brukar krångla till saker i onödan.. Att det passar in på pålmarkingarnas gator vilka är just krumma och puckliga pga deras pålbyggda natur, är väl så passande förstärkning av talesättet.

Några exempel på småriken:

Dánargets

Styre: Jarladöme styrt av Jarl Bjarlfi och Gyda Ævarsson

Storlek: Du kan prata om Danargets som dels orten Dánargets men också som Jarladömet Dánargets som omfattar ett antal storgårdar runt orten.

Ekonomi: Dánargets har stora jordbruksområden och ett handelsmässigt guldläge. Jarladömet kontrollerar utloppet till den flod som kopplar till nästan samtliga vattendrag i Köldländerna.

Vapenmakt: Betydande. Dánargets har en stor flotta för sin storlek och flera plundrartåg organiseras från denna nejd årligen.

Kända byggnader: Storulven Keoloks tempel i byggt i stavkyrkestil samt sin välorganiserade hamn.

Kända fenomen: Dánargets invånare kallar sig för Dáner. Regionen är känd för sina totemistiska vargkulter som tillber Storulven Keolok. Plundring är vad jarladömet verkligen är kända för, de senaste årtiondena har dessa gått så bra så jarladömets mode börjat avvika resten av Köldländerna. Mindre lyckade köldländare använder tillmälen som: “lapptäcken” eller “sammetskrigare” om Dánerna. Detta från deras tradition att på många och innovativa sätt visa upp sina plundrade tyger och andra gods i sin klädstil.

Häradshem

Härskare: Tingsdemokrati. Alla beslut tas av tingets ledare. Varje klan har en representant på tinget.

Storlek: Tingsriket Häradshem är ett rike fokuserat kring en köpingen med samma namn men i realiteten ingår några kringliggande byar uppåt bergen och många ättegårdar.

Ekonomi: Medelmåttig. Flera skyddade dalgångar har mikroklimat som ger ett något varmare odlingsmöjlighet. Jordarna i rikets floddalar är fina åkermarker. På många platser där odling ej lämpat sig har man planeterat fruktträd av olika sort. Där ej odling av varken jordbruk eller frukträd lämpar sig låter man får beta. I Häradshem är inget storskaligt så endast gårdsfarihandlare och enskilda nasare brukar göra sig besväret att resa upp för floden såhär långt.

Vapenmakt: Svag men växande. Häradshem vill inte ses som ett enkelt byte, något deras tingskrigare gör sitt bästa att åtgärda. Tingskrigarnas uppgofter innefattar att jaga fårtjuvar, stoppa skuggalvernas slavräder och jaga bort svartblod.

Kända byggnader: Staden har en känd ölhall “Körsbäret” där spontanjästa fruktöler på körsbär, äpple och päron serveras i riklig mängd.

Kända fenomen: Åtskilliga visor har sitt ursprung från trakten. Häradshem är känt för att några av Köldländernas bästa nyckelharpobyggare bor här och många musiker har gått i lära och stadens skalder.

Maarskär

Styre: Magikrati. I varje by eller storgård finns en lokal styrande trollkonstnär (tituleras Maer). Trots sina titlar är dessa maer knappt mer än lortberidna tokstollar som styr sin närbelägna by med illvilja och egensinne. Resande som förväntat sig ett hov blir besviken då de leds in i en grotta eller hydda med bristfällig latrinlösning för möta den lokale makthavande.

Storlek:Glesbefolkat, bara småbyar. Saknar städer. Att kalla dem ett rike är egentligen en överdrift.

Ekonomi: Ön är en skabbig plats där få handelsresande ankrar. Helt enkelt då det är så fattigt och farligt med så få större samhällen att det inte finns någon rikedom att tjäna här. Förutom vissa mörkmagiska preparat och ingredienser har ön inte mycket att erbjuda omvärlden. Dess åkermark är ett skämt och skogarna små, låga och knotiga. Det enda ön har gott om är enebuskar. Så deras enbärsmust och enbärskryddare sprit “Maargin” letar sig ibland ut i resterande köldländerna.

Vapenmakt: Någonstans mellan obefintlig och ynklig. Deras fattigdom och vanheder är bästa försvar. Även viss rädsla för trollkonstnärernas förbannelser håller räder borta. Ön är helt enkelt mer besvär än vad eventuellt byte skulle vara värt.

Kända byggnader: Ön har ett betydande grottsystem vilket genomborrar regionens kalkberg. Bland otaliga kilometer av stalagmiter och stalaktiter kan du i dessa grottsystem finna nästen av de flesta ljusskygga element. I övrigt saknar ön Maarskär alla former av betydande byggnadsverk.

Kända fenomen:

Endast trollkunniga eller de som hantverkar/handlar med det som är viktigt för trollkonst räknas som “fria” på ön. Alla andra är livegna (alltså får ej flytta från sin mark eller sin härskare) eller trälar.

Ön är ett tillhåll för de som vandrar den Mörka Vägens magi och otaliga blodsmagiker samt alkemister ser sina livegna som privat blodbank. Någon direkt byggnad som kan kallas magiskola finns dock inte utan de flesta trolldomskunniga håller sig för sig själva i lösa nätverk över hela ön.

Vanligaste folkslagen på ön är: Människor men även mörkeralver, Svartalfer och vampyrer har ofta förekommit på ön.

Wyrmkultisterna (en Vävartroende sekt) är mycket stark på ön.

Många ser hela ön som ett välde i stor vanära då öns Maer inte respekterar de frihetsideal som annar råder i Köldländerna.