---

Velaris

Snabbfakta

Inspiration: Fantasyfierat feodalsamhälle.

Styre: Feodalt samhälle, Monarki Drottning Katarina Blodgrip

Klimat: Ljumma vintrar och varma somrar. 4 årstider i hela riket men mycket skiftande från region vad årstiderna innehåller.

Geografi: Stort land med varierande natur, stora skogar, vida slättland, floddalar och flera större sjöar.

Tillgångar: Jordbruk, djurhållning, fiske i områden kring sjöarna, skogsbruk samt olika lokala specialvaror.

Befolkning: Mycket välbefolkat även om det skiljer sig från hertigdöme till hertigdöme. De raser som förekommer som bosatta är människor, högalver och fauner. Minotaurer är välkomna i riket och livnär sig oftast som gårdfarihandlare eller knektar. Mörkeralver och Skuggalver ses med stor misstänksamhet. När då de förekommer i riket så är de alltid övervakade/eskorterade av ordningsmakten. Svartblod anses vara ohyra som ska utrotas. Det betalas ut jaktpengar till de hyrsvärd och äventyrare som kan bevisa till sin adelsman att de dräpt svartblod: detta kallas för “orchgelden”. Dessa svartfolksjägare är kända som “Geldenärer”.

Religion: Almatron är den enda lagliga tron i Velaris och kronan sanktionerar förföljelse på andra religiösa grupper. Ateism finns inte öppet i riket utan alla bekänner sig på något sätt på Alma (olika sekter finns, men inte många är sanktionerade och då mest i form av klosterordnar)

Lynne: En Velarier är i omvärldens ögon en religiöst präglad person. Almatron lyser igenom i betende och världsåskådan. En Velarier respekterar världens ordning och infödda auktoritet. Revolution och uppror ligger inte i deras natur. Men om din adel eller din almapräst säger en förändring ska ske så sker den förändringen snabbt och utan gny, ty de över dig vet bäst. Många i omvärlden kallar Velarien för “får” då de dum-blint följer sina hedar. Pågrund av att Velariernas världsyn är så tätt knujten till Almatron så är det militära något av en dygd. Även vanligt folk i Velaris tränar gärna med vapen exempelvis i fäktklubbar, inför bågskyttetävlingar och deltar gärna i folkmilis. Det är sällan svårt att hitta velarier villiga att göra sin krigiska plikt när deras adel och kyrkan kallar till strid.

Mode: Fantasy inspirerat medeltidsmode från europeiskt: 1100-1300 tal.

Om landet Velaris

Bra att ha lite koll på om du kommer från landet eller spelar en roll med ok geografisk kunskap (te.x.handelsman/adel/akademiker)

Velaris är en viktig aktör på världsarenan. Landet har betydande ekonomiska och militära muskler och flera gånger i världshistorien gjort sin makt påmind hos sina grannar. Riket styrs av en monark och den härskande ätten som sitter på tronen i är Ätten Blodgrip som suttit på tronen i över 300 år. Nu sittandes är den ålderstigna änkedrottningen Katarina Blodgrip. Velaris hålls tillbaka av att det är ett splittrat rike där monarken fördelar områden till adel vilka då får stor lokal makt. Detta göder interna konflikter mellan starka adelsätter. Mord, dueller, skärmytslingar, intriger, religiösa bannlysningar och vendettor är alla redskap i det politiska spelet. Det har även förekommit regelrätta krig mellan adelfamiljer inom riket. Kort sagt Velaris inrikespolitik är allt annat än enkel. Särskilt eftersom drottningen inte har en självklar tronföljare så samtliga adelsfamiljer är i full karriär att flytta fram sina positioner i den allt mer ogenomskinliga soppa av intriger som lägger sig över jätteriket Velaris.

Utrikespolitiskt så är Köldländerna den stora arvsfienden från norr (Köldlandsdjävlar). Oavsett du är folk eller frälse i Velaris så är det mer regel än undantag att du förlorat någon släkting till köldlandsdjävlarna i norr. Köldlandsdjävlarnas ständiga slav och plundringsräder gör att en velarier alltid håller sin båge och yxa nära till hands. De handelsresande som handlar med köldlandsdjävlarna ses med misstro och skepsis. En velarisk ädling skulle aldrig gifta sig med en köldlandsdjävel, om detta skulle ske skulle det innebära en enorm skam för hela dennes ätt. Historiskt så har det minst en gång per generation utkämpats regelrätta krig mellan Velaris och de loppbitna Köldländarna. Förutom de större krigen är skärmytslingar, plundringståg och lokala adelskonflikter vardagsmat mellan länderna. Särskilt illa ses de Köldländska slavräderna.

Bland handelsresande är landet ökänt pga sina beskattningsregler. Förutom att betala skatt till kronan när man reser in i landet, så får varje hertig och greve ta upp skatt av handelsresande om de färdas genom deras domäner. Därmed vill man helst som utrikes handelsman handla med varor i en gränsstad för att slippa all denna lokala beskattning så fort de reser in i ett nytt grevskap. Dessa gränsstäder där utländska handelsresande föredrar göra ankar är kallade: “fristäder” vilka kronan gett särskilda tillstånd för handel med utlandet. Kronan kan också sälja särskilda kronomonopol till handelsmän som då slipper betala skatt medan de reser från grevskap till grevskap. Dessa monopolsbrev är mycket värdefulla och föga populära bland adeln.

Hertigdömen i Velaris

Som spelare behöver du sällan ha koll på allt om alla hertigdömen men läs gärna på det hertigdöme du valt att komma från.. Om din roll är särskilt geografiskt eller politiskt kunnig så ger dig nedanstående text mer kött till din roll.

Hertigdömet Blodäng

Översikt: Kronoättens Blodgrip ser detta hertigdöme som sitt privata hertigdöme och hertig är alltid: Kronarvingen (eller monarkens närmaste syskon om ej arvtagare är i ålder). Blodäng med sin huvudstad Varista är rikets ekonomiska och befolkningsmässiga tyngdpunkt. Blodäng ligger mellan floderna Sunnan och Östan. I landet finns också flera stora sjöar och vattendrag. Alla betydande orter ligger invid sötvattendrag. Hertigdömet saknar naturliga hamnplatser så trots sin stora kuststräcka är inte provinsen ett kustlän (Klippor, rev och annat gör kusten till ett landstignings mässigt herke)

Ekonomi: Jordbruksprodukter, vin och spirituosa, stångjärn/ tackjärn, färgade tyger.

Invånare: Befolkningstätt. Du kan inte resa en dag utan passera minst en större köping eller flera folkrika byar. Vildmark är sällsynt och mest i form av adelns jaktmarker. Du kan navigera med hjälp av byarnas Almakyrkor då du ofta ser mer än ett kyrktorn när du är ute och reser.

Utmärkande drag: Rikedom, mycket folk. stark religiöst säte för Almakyrkan (Rika präster, även vissa bykyrkor har reliker, lokala pilgrimsmål finns).

Kända platser:

Varisia: även känd som Staden nedom berget, Kronostaden, Huvudstaden. Denna stad styrs direkt av Kronan och här hålls det kronohovet i Stora palatset. Stora Palatset är stadens största byggnad med sina tinnar och torn hägrandes över staden med det höga berget Högheten i ryggen. Palatset är byggts ut och på många gånger sedan det var ett ynkligt försvarstorn för 350 år sedan. Staden ligger där källan av floden Sunnan sprutar från djupet under berget Högheten. Staden är byggd i terrasser där finare distrikt innebär högre upp och fattig distrikten breder ut sig på slätten nedanför. Många kvarnar och hammarverk drivs från forsarna vilka strömmar nedför berget. Sällan är det tyst i staden och den som gillar skogens lugn kan lätt få panik av sömnlöshet efter en vecka i denna stad. Majoriteten av all handel sker via Floden Sunnan ut mot kusten men viss trafik sker via vägarna i alla väderstrecken. Staden och dess kringliggande domän är mycket välbefolkade. Försök till folkräkning har gjorts men utgifterna för papper, bläck och skrivkunniga blev omotiverat höga, samt att korruption gjorde att de siffror som kom ut var tydligt manipulerade.

Exempel på kända adelsätter:
Blodgrip, Silverros, Blodviva, Gyllenklint, Tre Stjärnor, Aftonrönn, Skymningsklöver, Lilja, Hammarfast, Järnsparv. Svartenrot.

Hertigdömet Tusenklippan

Översikt: Tusenklippan styrs av hertigsätten Hammarnäve och anses vara Velaris bakvatten. Den lönsamma päls och skinnhandeln i Tusenklippan samt dess buffertplacering mot Köldländerna gör området ändå viktigt på sitt sätt. Tusenklippan kopplas till resten av Velaris via “Tusenmilavägen”. Denna riksväg är befäst med vakttorn och borgar vilka lokaladeln bemannar för säkra resande och handel. Regionen är en konfliktfylld plats vars invånare lever under hotet från köldlandsdjävlarna i norr. den ständiga utsattheten av svartblod, mörkeralver, plundrarräder, härjarföljen och stridståg gör Tusenklippingarna till Velaris mest hårdhudade och stridsvana folk.

Ekonomi: Regionens jägare är skickliga så pälshandelär betydande. Salt och översaltade livsmedel är vanliga varor från Tusenklippan. Ovanliga örter och rötter eftertraktade av alkemister och helare är en viktig handelsvara särskilt från områderna närmare wyrmården.

Invånare: Tusenklippan är mestadels vildmark och oländighet varvat av enstaka byar och befästa gårdar. Vilt och monster härjar och människor färdas i väpnade följen. Hertigdömet är glest befolkat men med invånare som är rikets mest hårdhudade.

Utmärkande drag
Närvaron till Köldländerna, vildmark, allt smakar för mycket salt, otrygghet.

Kända platser:

Nilmes: Nilmes. Staden är ett centralt handelsnav för hertigdömet Tusenklippan. Staden är ökänd för sin stank som kommer från den stora mängd Garverier, vissa kallar Nilems för Stankeborg. Staden är omgärdad av en ringmur som är tydligt föråldrad och på sina platser lagad med träpallisad. Staden saknar tvåvåningshus pga en skröna att den som bygger två våningar drar till sig otur och oknytt. I staden finns familjen Hammarnäves huvudborg.

Myg: Träskstaden Myg är en ort omgiven av en hög grantimur. Dessa murar har spikar och skottgluggar spretadne ut som grenar i ett kråkbo i kombination med träskets sanka skydd gör orten till ett formidabelt fäste (glöm belägringsmaskiner i detta träsk). Staden ligger i gräns med Köldländerna och utgör ett strategiskt lås för försvaret mot barbarerna i norr. Få vill tjänstgöra i denna myggplågade och sjukdomstyngda plats så trupperna som tjänstegör här har ofta en bakgrund som brottslingar som ej fick annat val, ädlingar som familjerna vill göra sig av med, vapenbärande munkar/pilgrimer som gör botgöring för svåra synder. Få lämnar Myg utan dragit på sig sjukdomen malaria för resten av livet… vissa kallar träskhålet för “Mygg”.

Exempel på kända adelsfamiljer: Klippfast, Trollbane, Grävling, Silversalt, Hednavakt, Vidnavakt, Gripklo. Nattskrika, Korpenlans

Hertigdömet Stjärnö

Översikt. Styrs av Hertigfamiljen Morgonstjärna. Stjärnös befolkning och ekonomi är mestadels centrerat kring den stora Stjärnssjön i hertigdömena mitt. Namnet kommer från den lilla ö som ligger mitt i Stärnsjön. Ön är en mytisk plats som ofta förekommer i olika ballader och kväden. Idag är ön tabu att besöka annat än av kyrkan. Runt Stjärnsjön finns en av Velaris bördigaste jordar. Sjön är även känd för sin rika fiskmängd. I Stjärnsjön hoppar ålen upp i håven själv säger skrönorna. Norra delen av hertigdömet är skogsbeklätt och hem till mången kolmilare, tjärkokare och timmerman. Dock är närheten till plundrande Köldländare sådan att livet här är hårt och dödligt. Stjärnö är känt för sina många fruktträd. Varje gård har stora fruktodlingar, den stora mängden äpplen gör att grisodlandet har mycket råvara. STJÄRNÖSVIN kan både fungera som en beteckning på regionens galtar och som effektiv förolämpning till regionens invånare.

Ekonomi: Jordbruksprodukter Sötvattensfisk, fruktviner, fläskprodukter.

Invånare. Tätbefolkat i centrala delarna, annars mycket glest.

Utmärkande drag: Överfixering vid sin fläskkorvstradition, fåniga ål-ätartraditioner,

Exempel på kända adelsfamiljer: Frostfall, Gyllenkvist, Silversvan, Ålekranz, Forell, Ekesköld, Sol och måne. Järnäpple. Stålskata, Eldsvärd,

Kända platser

Akademin för Vetenskap & Ockult Forskning. I skogarna mot Köldländerna ligger akademin. Akademin är lika mycket gränsfort som det är lärosäte. Den robusta borgen med den stora observatorium är minst sagt en malplacerad syn i Stjärnmarks norra skogar. Akademin forskar i förlorad kunskap och viss sanktionerad ny forskning som almatemplet tillåtit. Akademins murar och kringnejd vaktas av Bokgardet. Att bli bokgardist är en vanlig väg för läskunniga fattiglappar att få tillträde till Akademins bibliotek. Akademin bedriver både forskning och utbildning av magiker. Akademin finansieras via donationer och avgifter. Exempelvis så vill många velariska adelsfamiljer ha en hovmagiker så de skickar en yngre avkomma till akademin, mot betalning såklart Akademin och dess omnejd har en av världen största befolkning av högalver och de flesta av de högsta lärarna och forskarna på akademin är högalver.

Hertigdömet Solgard

Översikt: Solgard är en region blandad av extremer. I öst mot kusten sträcker sig de torra Lerhöjderna, i mitten sträcker sig Solhedarna ut sig och i nord och sydliga delarna täcks regionen av djupa skogar. Det finns även en myrmark i rikets södra nejder ökända för de gastar och vandöda som där vandrar. Gastmyren. samhällen ligger förutom längs floden Östan i södra delen av domänen (vilken gränsar mot Blodäng) också invid springbrunnar och småtjärnar. Kuststräckor finns men då dessa gränsar mot Lerhöjderna i öst så är fiskebyarna små, få och isolerade. Solgard saknar därmed relevant sjöfartsnäring.

Ekonomi: Solgard är en torr domän men dess vidsträckta gräsvidder har istället bildat kärnan av domänens ekonomi. Betesdjur, boskapsskötsel samt hästavel är vida känd. Mjölk i både get och ko är vanligt så ostproduktionen är god. Sol-osten med sin säregna doft och färg är vida känd och eftertraktad. Lövedal och Solgard tävlar om vem som avlar de finaste hästarna. Solgards typ av häst kallas Solblod eller Garding.

Invånare: Varken glest eller välbefolkat. Marknadsorter blir sällan större än 1000-talet individer. Gårdar är stora och fokuserade kring djupa brunnar, naturliga springkällor eller små tjärnar.

Utmärkande drag: Några av världens bästa ryttare, fenomenalt avlade hästar, Osttradition.

Exempel på kända adelsätter Silvertjärn, Stålhov, Kraftmäte, Gyllenget, Lans, Källa, Järngrip, Korn, Vallmo, Svartenbok, Gråmåne, Rödeshöök.

Hertigdömet Lövedal

Översikt: Lövedal är en blandning av höga berg, djupa skogar och bördiga slätter. I centrala delarna breder stora betesmarker ut sig där de kända hästarna Lövedalsbloden betar. En stor sjö Almsjön återfinns och är känd för sitt oändliga djup, kalla vatten och stora sjövidundret: Silverbraxen. I söder av hertigdömet finns ett stort sanddelta där floden Sunnan mynnar ut. Den långgrunda sydkusten i domänens gör havsfiske med grunda båtar vanligt men all handel med djupgående köl är fåfäng. För färdas upp längs floden Sunnan krävs omlastning till flodpråmar. Floden Sunnan är också lömsk samt full av vattenfall.

Ekonomi: Metaller. Hyttverksamhet som rostar järn och andra metaller ur malm. Den rostade malmen fraktas ofta till huvudstaden där hammarhyttor för vidare järnförädling finns, men vissa lokala hammarhyttor finns även i Lövedal om än inte lika stora och fina. Jordbruksprodukter är domänen mer än självförsörjande på. Även en betydande hästavels näring (Lövedal och Solgard tävlar om vem som avlar de finaste hästarna).

Invånare: Välbefolkat om inte tätbefolkat. Runt sjöar och vettendrag finns större orter och du kan knappt färdas utan se en ny by innan den andra lämnat din sikt. Men i berg och skog är så ej fallet utan mycket mer glest befolkat.

Utmärkande drag: Fixerade vid tornerspel, även enklaste bönder tjafsar gärna om ära. Metallnäring som genomsyrar stora delar av samhället. Kända för sin bakverkstradition som använder otaliga märkliga kryddningar och krämer.

Kända platser: Pergign: En köping som är känd för att vara säte för ätten Silverstråle. En ätt känd för sina duktiga riddare.

Exempel på kända adelsätter, Morgonvaka, Stålpil, Bockhorn, Silverstråle, Två kronor, Gyllenhjort, Solklinga, Hytter

Hertigdömet Havsport

Översikt: Denna domän ligger inklämd mellan floden Västan och dess biflöde, även ett par större öar räknas in i hertigdömet sedan dessa erövrades från köldlandsdjävlarna i flydda dar. Havsport är hela Velaris djuphavshamn. Mängden naturliga djupvattenhamnar som kan ta emot djupkölade skepp är flertaliga och därmed är sjöfart och fiske regionens huvudnäring. Floden Västan är med enkelhet farbar och saknar stora vattenfall (skillnad från Sunnan och Östan). Så handel mot Velaris inre hertigdömen är enkel, smidig och lönsam. Förutom naturliga hamnar finns också många rejäla ekskogar som är grunden till hertigdömets timmer & skeppsbyggar verksamheter. Även de skogar som ej är ekträn är välanvända av tjärkokare, en produkt viktig till skeppsskrov mm. Regionens adel är ständigt redo med skepp och krigare för försvara sig mot Köldländska plundringsräder. Havsport är ständugt under ett stort hot av plundring från Köldlandsdjävlarna i norr.

Ekonomi: Sjöfart, fiske, skeppsbygge, timmer, tjära.

Invånare: Utspritt men välbefolkat. I varje vik kan du hitta en gård eller by och dess bryggor. Det är alltid lättare att färdas via vatten än land. Flera fristäder på några tusen invånare särskilt längs floden Västan.

Utmärkande drag: Sjöfart, havsnäring, matmässigt kända för sina rökta fiskprodukter.

Kända platser:

Ryon: Ekarnas stad, navet i handel med ekträ till fartyg i hela Havsport. Flera vattendrivna sågverk finns i staden. Staden är också känd för sina exceptionella utbygdsjägare som håller sig mycket aktiva i att hålla ordning på vildsvin, björn, samt aggressiva skogsväsen som hotar timmerskogarna i nejden. Monsterjägar gillen rekryterar gärna jägare från Ryon.

Exempel på kända adelsätter: Silvervind, Vågmäster, Stålskrov, Rödestupp, Järndrake, Karpenkranz, Vidunder, Silvernät, Gyllenmås.

Adel och frälse i Velaris

Denna text är för dig som spelar adel i Velaris eller om din roll av annan anledning borde ha koll på detta.Tips: Som adel läs minst på din titel och den ovan/under din titel i statussystemet.

(OBS: För att spela adel måste du få rollen godkänd av arrangör samt ha ett unikt sigill för spelkampanjen som gäller just din adelsfamilj).

En medlem ur Velaris styrande stånd kallas adel eller frälse då de är frälsta (fria) från skatt.
All viktig Adel/Frälse i Velaris är markägande då deras titel hänger ihop med den domän de fått i samband med titeln. Förlorar du marken förlorar du titeln är en basregeln i Velaris.
Hela Velaris stabilitet bygger på maktfördelning mellan härskare och vassal (läs mer om vasallsystem).
En frälse styr sitt område men ansvarar mot sina härskare av högre titel. Exempelvis baron tjänar en greve etc). Över dem alla härskar Monarken (Kronan) i form av kung/drottning.
Systemet uppmuntrar till lokalt styrande adel med stor frihet. Med privilegier kommer plikt till din överhöghet. Vasallskap får ej upplösas eller återkallas hur som helst utan detta är Kronans privilegium, ty annars skulle riket vara alldeles för instabilt. Att ha kronans öra genom prestige, ryktbarhet eller gentjänster kan alltså vara mycket gynnsamt i det politiska spelet.

All adel är alltså kopplade till mark och vasallskap? Nej det finns en adelstyp i riket som inte är ansvariga för en domän eller liknande. Denna friadel anses som landets minst viktiga adel. All adel som inte är med i vassalsystemet är friadel.

Arvsrätt

I Valeris ärver alltid äldsta avkomma hela titeln och privilegier. Sedan får den nya titelhållaren dela ut lägre titlar till sina yngre syskon om denne så vill. En adel är dock alltid adel så även om du förlorat en titel så kvarhåller du alltid rätten att kalla dig “Friherre/Friherrinna ”.

Anständighet och värdighet

Bland frälset ligger fokus på på anständighet och chevalereskt beteende. Det är direkt vanhedrande att bete sig folkligt. Ju högre upp i frälsets hierarki desto större krav på artighet och korrekt beteende. Många är de frälse som förlorat ansikte genom dåraktigt beteende på fyllan. Anständighet sammanfattas i tre punkter

Känslor - Att visa starka känslor anses folkligt. En frälse har kontroll på sitt anlete och hållning för ej delge sina känslor.

Tal – Att tala på ett artigt och korrekt sätt anses som en konstform. Den som nedlåter sig till plumpheter ses som folklig. (bland bönder kan man tala på bönders vis men inte bland frälset). Svordomar, nesligt tal och förolämpning ska snyggt inlindas så det ej upprör och destabiliserar din värd eller festligheter/hovet du uppehåller dig på. Att vara folklig är en förolämpning bland adelskapet.

Tradition – det är frälsets plikt att förmedla stabilitet i riket och därmed alltid verka för och hedra traditioner. Farliga upprorstendenser, nymodigheter samt fuffens ej tillåtet av kronan (och kyrkan), är det var ädlings plikt att kväva i vaggan. Att medverka i destabiliserande handlingar som röveri eller smuggling anses särskilt hårt, sålänge det sker inom rikets gränser. Utanför rikets gränser anses det dock helt ok.

Riddare

Rikets vanligaste frälse är bestående av Riddare. Dessa är rikets lägsta markägande adel. Riddarna tar stolthet i sin vapenkunskap och förväntas ställa upp i rikets försvar samt föra rikets militära tradition vidare.

Inkomst: En riddare tilldelas en storgård/gods av sin baron till uppehälle mot dess tjänst som riddare.

Plikt:

Vapenplikt: Ska på en dags varsel till sin barons här kunna ställa upp en (1) riddare, en (1) väpnare (1 tross person) samt fyra (4) folksoldater (beväpnade och tränade bönder från sina ägor), Riddare och väpnaren förväntas vara riddaren eller någon med nära blodsband från denne.
Lagplikt: Stå för att Kronan och hertigens lagar åtlyds.
Handelsförbud: Får ej direkt ägna sig åt handelsresande, butiksägande eller köpslående kring varor ty detta är ej värdig markägande adel.

Privilegier:

Skattefrälst: Betalar inte skatt.
Svärdsrätt:Har ALLTID! rätten att bära ett svärd (bara svärd), även i heliga byggnader eller inom stadsmurar på fristäder som förbjudit vapen.
Befälskap: Förtur till befäl över stridande trupp under krigstid.
Riddarkaptener: Får gå till sjöss och bedriva plundring mot fientlig stat som “riddarkapten”.
Riddarorden: Riddare får ingå i riddarorden, en förening/klubb av andra riddare som sluts samman av särskilda intressen eller historiska dåd. Dessa riddarordnar har ofta överpretentiösa namn.
Knektar: En riddare får anställa en (1) knekt för vakta sitt gods.

Baroner (Baron/baronessa)

En Baron styr ett baroni som vanligtvis består av några byar och oftast en mindre köping. Du kan oftast passera flera baronier på en resdag.

Inkomst: En baron tar in skatt från folket bosatta i sitt baroni. Baroner får INTE beskatta resande handelsmän i sin domän, detta är greven och hertigens privilegie.

Plikt:

Vapenplikt: På tre dagars varsel kunna ställa upp minst 10 riddare 10 väpnare 10 trosspersoner och 40 folksoldater. En baron har rätt till baroniets inre och yttre försvar kalla sina riddare för fylla denna plikt.
Befälsplikt: Ska i krigstid ställa upp sig själv eller ättling som stab till sin greves här.
Jaktmarker: Stå för minst fem utbygdsjägare för säkrande av jaktmarker (minst en av dessa måste vara av baronens ättelinje som ledare för gruppen, resten får komma från lägre adel i baroniet). Utbygdsjägare värnar baronets jaktmarker och agerar sheriffer i baronet.
Lagplikt: Stå för att Kronan och hertigens lagar åtlyds i baroniet.
Handelsförbud: Får ej direkt ägna sig åt handelsresande, butiksägande eller köpslående kring varor ty detta är ej värdig markägande adel.

Privilegier:

Skattefrälst: Betalar aldrig skatt.
Härskarrätt:Styra sitt baroni självständigt.
Hovrätt: Rätten att hålla domstol och döma brottslingar, samt avgöra i tvister mellan sina vasaller och de som uppehåller sig i baroniet.
Knektar: Får anlita hålla ett avlönat garde av maximalt 12 knektar till sitt hems försvar.

Grevar (Greve/Grevinna)

Grevar styr över Grevskap vilka oftast består av ca två köpingar, flertalet byar och ibland också en mindre stad. Grevar är vasaller till hertigar och ansvariga under dessa. De flesta grevskap kan passeras på en dags restid.

Inkomst: En greve får samla in skatt från sitt grevskaps invånare , (förutom de som tilldelats sina Baroner). Grevar får också beskatta den handel som sker i sitt grevskap (utom fristäder och kronomonopol).

Plikt:

Vapenplikt: Ska kunna på en veckas varsel kunna ställa upp en här på minst 30 riddare 30 väpnare 30 trosspersoner och 120 folksoldater. En greve fyller denna plikt genom kalla sina Baroner till vapen.
Befälsplikt: Ska i krigstid ställa upp sig själv eller ättling som stab till sin hertigs här.
Lagplikt: Stå för att Kronan och hertigens lagar åtlyds i Grevskapet.
Vägplikt: En greve har ansvar att resande till väg och vatten är säkert i grevskapet
Kurirplikt: Ansvarar för att Kronans postiljoner kan komma fram i grevskapet.
Handelsförbud: Grevar får ej direkt ägna sig åt handelsresande, butiksägande eller köpslående kring varor ty detta är ej värdig markägande adel.

Privilegier:

Härskarrätt: Styra sitt grevskap självständigt.
Skattefrälst: Greve betalar aldrig skatt.
Hovrätt: Greven har rätt i sitt hov, att hålla rättegång, döma brottslingar samt vara högsta domare i tvister bland sina vasaller samt de som uppehåller sig i Grevskapet.
Knektar: Får anlita hålla ett avlönat livgarde av maximalt 30 knektar till sitt hems försvar.

Hertigar (Hertig/Hertiginna)

Hertigar styr i ett större hertigdöme vilket är en mycket stor landsända. Varje hertig lyder under kronan.. Alla dagens hertigar har sina blodsband till ätten Blodgrip på något sätt genom 300 år av olika ingiften och därmed kan du säga att hela riket styrs av en och samma blodslinje.

Inkomst: Hertigar har beskattningsrätt på invånarna i sitt Hertigdöme (landsända). Förutom de delar som tilldelats lägre vasaller (Grevar). De får också beskatta handel (utom fristäderna och de som har kungliga monopol) inom deras hertigdömen.

Plikt:

Vapenplikt: Ska om kronan kallar, på två veckors varsel, kunna ställa upp minst 300 riddare 300 väpnare 300 trosspersoner och 1200 folksoldater.. En hertig har rätt att kalla sina grevars härar för att fylla denna plikt.
Vägplikt: En hertig har ansvar att resande till väg och vatten är säkert i hertigdömet
Kurirplikt: Ansvarar för att Kronans postiljoner kan komma fram i hertigdömet.
Lagplikt: Stå för att Kronans lag åtlyds i hertigdömet.
Handelsförbud: Hertigar får ej direkt ägna sig åt handelsresande, butiksägande eller köpslående kring varor ty detta är ej värdig markägande adel.

Privilegier:

Härskarrätt: Styra sitt hertigdöme självständigt.
Skattefrälst: Betalar aldrig skatt.
Hovrätt och Lagrätt: Hertigen får stifta lokal lag i sina hertigdömen sålänge dess ej strider mot kronolag. Hertigen har rätt i sitt hov, att hålla rättegång, döma brottslingar samt vara högsta domare i tvister bland sina vasaller samt de som uppehåller sig i Hertigdömet.
Knektar: Får anlita ett avlönat garde av knektar till sitt hems försvar och säkra hertigdömets vägar. Detta garde får aldrig överstiga 400 personer.

Kronan (Konung/drottning)

Kung/drottning titeln innehas av härskarätten Blodgrip i sedan drygt 300 år. Titlarna Prins och prinsessa betecknar att man är direkt avkomling till Kronan. Prins/Prinsesstiteln titeln är mest hederstitlar och saknar direkt makt (om de icke får i uppdrag att representera Kronan på sina föräldrars uppdrag). En prins eller prinsessa utan sådant ansvar fungerar enligt friadelns regler.

Inkomst: För finansiera kronans styre så beskattar kronan: fristäder, inkomst från postiljoner, och beskattning av kronans privata markegendomar. Även avgifter för handelsmonopol är centralt för kronans ekonomi.

Plikt:

Härskarrätt: Styra riket
Ytterst ansvariga för rikets stabilitet och försvar.
Ansvariga för rikets postiljonsystem.
Sköter all utrikespolitik av icke religiös natur.
Döma i konflikter mellan hertigar och utländska dignitärer som verkar i riket.
Bör ej direkt ägna sig åt handelsresande, butiksägande eller köpslående kring varor ty detta är ej värdig markägande adel.

Privilegier:

Har rätt att stifta kronolagar som gäller i hela riket.
Har rätt att bryta sigill på alla brev och dokument i riket.
Röra sig fritt i riket.
Får upplösa vasallkontrakt på alla nivåer i hela riket.
Dela ut handelsprivilegier: (Fristäder och kronomonopol)
Får anlita hålla ett avlönat livgarde av knektar. Detta garde har ej begränsning i lag men historiskt har det aldrig varit över 800 personer pga att en stående armé är dyr.

Övrig adel:

Friadel (Friherrar/Friherrinnor)

Även omnämnda som lösadel/slaskadel/vandringsadel eller icke markägande adel. Denna adelsklass är just fri från plikt bunden till mark därmed sitt fri i namnet. Alla i en adelsfamiljs syskonskara som inte ärvde huvudtiteln får titulera sig friherre eller friherrinna, du blir det automatiskt om du föddes i adelskap och du inte blev något annat via arv eller tilldelning av titlar.

Inkomst:En friadel saknar inkomst om den inte skaffar sig denna själv. Dock har de som frälse fortfarande privilegiet att slippa betala skatt så de har onekligen vissa fördelar inom vilket yrke de än ger sig in. Många livnär sig som förfinad arbetskraft vid högre frälses hov som, härolder, hovmästare, stallmästare, bibliotekarie, skogsmästare, utbygdsjägare etc. Andra letar sin lycka i folkliga yrken, exempelvis, hyrsvärd, gruvägarskap etc. Ofta pga enkelt hyfs mellan syskon så får denna adel en symbolisk gåva när deras äldsta syskon tog titeln. Denna gåva formar ofta grunden i deras vidare liv såsom en helrustning, en gård, en liten gruvplätt som denna kan livnära sig på, men det finns inga krav att så göra. Att fjäska mot sitt äldre syskon ses som en god livsinvestering.

Plikt:

Har ingen plikt än den som de själv antar med sitt egna ord och underskrift. De är fria .
Inget arv: Deras titel går ej i arvutan titeln dör med bäraren.

Privilegier:

Skattefrälst: Betalar aldrig skatt.
Utrikeshandel: Får ägna sig åt handel, butiksägande eller köpslående, men ej inom rikets gränser. Bryts denna regel ses det som de avsäger sig sitt adelskap och blir folkliga.
Anställningsrätt: Rätten till förtur vid anställning av adelsuppdrag framför vanligt folk.
Knektar:Får avlöna 2 knektar för skydd av sin person och egendom.