RELIGONER

---

Den Alma Tron och Den enhälliga Almas Tempel

Översiktligt

Bra för de flesta roller att kunna om världens största religion.

Den Almas tro, även kallad, “Almatron”, “Helgonatron” eller “Hjältevägen”. Mer negativa tillmälen: “Likdyrkare”, “Bländare” och “Almafår”. I stora delar av världen praktiseras Den Alma Tron. Det är en hjältetro med strikt hierarkisk tempelordning. Religionen har en symbolvärld och språkvärld starkt knuten till härmakt och krigsvärv. Religionen har en gudagestalt Hennes helighet Alma. Alma var en jordisk krigshjälte som i sitt dödsögonblick lyckats uppstiga till gudomlig status genom att erövra den gudomliga kraften från “De döda gudarna”. Hon vakar nu över vår värld och sina troende från sitt mellanvärldsliga befästningsverk “Ljusets värn”. Religionen är dikotomisk där Almas Ljus ställs mot drömvärldens bestars mörker, vilka kämpar om de levandes själar. Religionen tror på ett evigt efterliv i Almas värn för din själ. Religionen har dock reinkarnation för de som ej visat sig värdiga att inträda i sagda efterliv.

I läran används begreppet “Helgon” för de unika hjältar med särskild koppling till det gudomliga och läran har tre nivåer av helgon. Dessa helgon har en särskild förståelse eller kommunikation med Härskarhelgonet Alma. Religionen organiseras i det såkallade “Templet”. Templet består av ett utbildat prästerskap vilka leder församlingar. Detta Almatempel bestämmer vad som är korrekt tolkning av helgonens ord och riktigt enligt religionen i stort som smått. Sekter finns men måste förhålla sig till den “Enhälliga Almas tempel”. I de bästa av världar är “den Alma Tron” förlåtande vid misstag och accepterande av alla oavsett sitt slag, lärare och vårdare av kunskap. Dess baksida är dock en strikt hierarkisk organisation med rötter i adel och krigskonst, där status och politik är det verkliga spelet och där oskyldiga hamnar i kläm för “upplysning”. Religionen sammanfattas i “Almas tre pilar”. Lärosatser och något av religionens trosbekännelse:

- Alma lever, är helig och våra drömmars beskyddare
- De värdiga av hennes nåd räddas från skuggvärldens mörker för stå vid hennes sida i Ljusets här.
- Den Almas enhälliga tempel vakar över de troende med hennes helighet Alamas välsignelse och nåd.

Detaljkunskaper

Om din roll är Almatroende eller religiöst påläst kan följande information ge dig mer kött på benen till din roll.

Det gudomliga:

Religionen tror på “Härskarhelgonet Alma, själens beskyddare mot skuggans bestar”. Gudadräpeskan som i sin död erövrade den gudomliga kraften från skuggvärldens gudar. Genom sitt hjältedåd beskyddar hon folkens själar mot de krafter frånskuggvärlden som önskar kontrollera och plåga oss. Med sina erövrade gudomliga krafter slår hon värn kring sina troendes själar och hjärtan. Detta gör hon från en mellanvärldsligt rike kallat Almas värn.

Ondskan:

Ondskan i Almatron är Skuggbestarna. Väsen som kommer från parallelvärlden till den fysiska värld vi lever i. Denna värld är en plats av mörker och kaos kallad skuggvärlden(ibland kallad drömvärlden). Här lever fortfarande skuggbestarna, väsen som ursprungligen skapades för att tjäna de mörka gudar vilka levde i denna skuggvärld. Dessa gudar finns ej längre då Alma erövrade deras krafter och dräpte dem. Men kvar finns deras tjänare: Skuggbestarna, vilka vill in i de levandes själar. Vilket de försöker göra genom dina drömmar. De vill svärta ner din själ och göra dig till en agent för oordning och kaos då de själva saknar fysiska kroppar. De som smittats av skuggbestarna kallas: “besatta”, “fallna”, “nidningar” eller “härjare” (alla är vanliga svordomar i Almatron). Skuggbestarna vill inte bara göra ont i vår värld utan vill även släpa dig in i skuggvärldens mörker då du dör. Väl där kan de utnyttja, plåga och kontrollera din själ, vilket gör vägen till din återfödelse till en horrible upplevelse som färgar ditt nästa liv. Alma är löftet om att slippa återfödas och istället få spendera evigheten i ett efterliv där din själ icke plågas av skuggbestar.

Helgonen:

Helgon är unika människor, vilka via dåd och livserfarenhet ingjut sig med en unik koppling det gudomliga. De har därför en särskild förståelse och kommunikation med Alma och av världsalltet. Då de uppnådde sin heliga status genom värv och livsstil så de är förebilder till hur man ska leva sitt liv för de troende. Genom helgonens livsöden och läror har dagens “Den Alma tro” tagit form. Särskilt genom deras gudom: Alma.

Helgon förekommer i tre nivåer.

- Härskarhelgon
är en titel som tilldelas hennes helighet Alma och är likvärdigt med att vara gud för en Almatroende.

- Härförarhelgon
kallas de härförare som ledde arméerna som bevittnade Almas uppstigande till gudomlighet. Dessa helgons berättelser och livssyn ses som särskilt viktiga för Den alma trons lära då de anses fått särskild insikt genom att bevittna uppstigandet. De kallas också för Vittnarhelgon

- Hjältehelgon
kallas de lägre helgon som via olika livsvisdomar utmärkt sig så de påkallat Almas uppmärksamhet och blivit bärare av hennes bud i olika tider. Det finns otaliga Hjältehelgon genom Almatemplets historia men gemensamt med dessa är att de minst givits nåden att upprepade gånger komma i direkt medveten kontakt med hennes helighet Alma.

Rent tekniskt kan man säga det finns en fjärde helgontyp: Förädarhelgonet som Askr utgör. Men det pågår en aktiv debatt om Askr ska klassas som egen helgontyp eller om han ska klassas som härförarhelgon.

Symboler:

Vanligaste symbolen för dagens Den Alma tro är de tre pilarna. Först och främst symboliserar de trosbekännelsen “Almas tre pilar.” Men symbolen kan också användas för att de tre nivåerna av helgon eller mänsklighetens tre stigar till Almas nåd.

Den andra populära symbolen är Almträdet som symboliserar Alma eller Tvillingträden, en alm och ask som representerar både Alma och Askr. I modern tolkning av religionen används trädet som symbol för Almas enhälliga tempel, roten i de troendes liv och grenverket mot Almas ljus där löven symboliserar de enskilda troende som bärs upp av Templets djupgående rötter av visdom.

Utbredning:

Den Alma tron finns i de flesta delarna av världen utom Köldländerna, men är som starkast i Lamarien och Velaris.

Kult & Rit:

Almatron är en kalender religion där man delar upp året i fyra heliga sektioner samstämmigt med årstiderna.

- Mönstringen:
Våren. Förberedelsernas tid. Fokus ligger på planerande, sådd av fälten och se över sina resurser. Avslutas med en högtid kallad Almas afton, en högtid som firar Almas födelse med folkfest, tävlingar och kamplek.

- Marschen:
Sommaren. Rörlighetens tid. Den troende anser att förflyttningar, handel och pilgrimsresor är extra välsignade denna tid. En tid av rörelse mot höstens skördar.

- Fältslaget:
Hösten. Handlingens tid. Tiden då handling är ett måste för livets fortgång. Skörd, avverkning,och krigsvärv är extra välsignat.

- Belägringen:
Vintern. Uthärdandets tid. Belägringen är en tid av väntan, för eftertanke och kontemplation. Under belägringen är skuggbestarna mest aktiva. Nu är läsning, bön och religiösa aktiviteter extra välsignade. Pilgrimsmålen är välbesökta av slädburna troende.

I religionen finns många kulthandlingar såsom: Hävdelsebikten, Pilgrimsresor, fasteperioder, bönemaraton och fysiska utmaningar för att tilldra sig Almas gillande.

- Bön: Den Alma tron tillämpar offentlig gemensam bön (En bön är bara en bön om andra hör den) även om sekter ofta förespråkar personlig tyst bön, vilket ses som konstigt.
- Hävdelsebikten (ofta kallad “hävdelsen”) är en biktliknande tradition i vilken Almatron använder hävdelseträd eller ibland kallade biktträd i vilket den troende knyter upp sina dåd för Almas läsning. I hävdelsebikten handlar det om berätta för Alma vilka insikter och förbättringar du gjort (inte bekänna dina synder). Här ska du ärligt hävda din eller någon annans kompetens och redbarhet för Alma om varför just DU eller någon annan förtjänar en plats i hennes här. Men tänk på inte ljuga eller överdriva i din bikt. Alma ser allt och vet om du ljuger.
- Klostertradition finns. Otaliga varianter och nyanser erkänns av Almas enhälliga tempel.
- Kremering och begravning. Dödsriter innefattar både kremerings och begravningstradition.
- Mission Religionen är en aktivt missionerande religion.

Mytologi och heliga texter:

Almatrons mytvärld omfattar flertal textsamlingar med livsödesberättelser från religionens alla Helgon, men främst från Almas liv och öde. Texter från Alma har alltid tolkningsföreträde och alla andra helgon ses som förtydliganden eller specifikationer av Almas mer övergripande centrala budskap. Det finns knappas någonting som inte kan hänvisas till vad något helgon gjort någon gång och ibland undrar man om inte prästerna faktiskt hittar på lämpliga citat och händelser (Eller tolkar dem lite väl fritt).

Dogmer:

De viktigaste dogmerna är trosbekännelsen: Almas tre pilar

- Alma lever, är helig och våra drömmars beskyddare
- De värdiga av hennes nåd räddas från skuggvärldens mörker för stå vid hennes sida i Ljusets här.
- Den Almas enhälliga tempel vakar över de troende med hennes helighet Alams välsignelse och nåd.


Några exempel på lärosatser som används frekvent: “Hjältar föds inte. De härdas.”, “Vägen till upplysning går genom Almas enhälliga tempel”, “Helgonen visar vägen”, “Gjorde helgonen det så kan jag göra det” “Stålets väg gicks av helgonen” “Fredens väg gicks av helgonen” “Med Almas stål jag reflekterar det gudomligas ljus ner i mörkret!”

Prästskap: Almas Enhälliga Tempel är ett samlat, auktoritärt prästerskap vilka styr och tolkar Almatron. Templet är organiserad i präster vilka sköter en församling. Präster lyder och utses av överstepräster vilka organiserar alla präster i större landytor, såsom ett hertigdöme eller liknande. Högst i organisationen sitter Templets högste ledare: Almas röst. Almas röst utser överstepräster och har de övergripande ansvaret för hela Templet. Almas röst utses genom val där översteprästerna samlas och väljer en ny Almas röst, oftast från deras skara.

Almas röst samlar överstepräster och särskilt visa vanliga präster till tempelmöte då sådant anses av nöd och nytta. Vid dessa kan exempelvis helgonprövning ske för att avgöra om någon, efter sin död, ska upptas i helgonens församling.

Livsmål:

En almatroende har som livsmål att genom gott leverne visa sig värdig att tas in i Ljusets här, vilken spenderar efterlivet i Almas heliga rike: Ljusets värn. Läs mer om detta i efterliv nedan. En Almatroende ser det som sin plikt att skydda sin och andras själar från skuggbestarnas kaos och oordning.

Efterliv:

Den som följer de tre olika stigarna på ett fullgott sätt kan då de dör låta sin själv mönstra till Ljusets här i Almas mellanvärdsliga rike. I detta rike mellan vår värld och drömvärldens mörker står hennes Ljusa borgvärn och hennes magnifika festhall. Här tränar och hantverkar alla på gröna ängar och lummiga skogar. Detta rike står som skydd mellan den fysiska världen och drömvärlden så Ljusets här står ständigt redo att stoppa skuggväsena från att läcka in i den verkliga världen. Men din själ kan ej dö i detta krig utan kommer ständigt dras till almas ljus för återfödas återigen till din plats i hennes här. Din plats i eftervärlden döms alltså för evigt av hur du tog dig in i ljusets här.

1. Krigarens stig

Genom visa dig en skicklig härkonstnär (soldater, befälhavare, riddare, spanare, stridsmagiker och allehanda kämpar) kan du nå den finaste platsen i Ljusets här. Som en krigare av ljuset kommer du i efterlivet vara en del av den heliga sköldmuren mot drömvärldens mörker, samt leva i fest och lyx då du ej strider. I grunden handlar denna väg om att vara en ärorik krigare, skicklig i sitt krigshantverk. Otaliga varianter av stigen finns såsom exempelvis “Bågens stig”, “Lansens stig” och “Stridsmagins stig” etc.

2. Sappörens stig

Genom visa dig en skicklig fälttekniker (Värnbyggare, bromakare, krigsmaskinist och vissa magiker) kan du få en plats i “Ljusets härs sappörer”. De kommer i efterlivet stödja de heliga krigarna i Ljusets här med byggen och konstruktiva värv. De kommer sköta Almas krigsmaskiner och borgvärn. Att följa vägen handlar om att vara den bäste på vad du gör. Noggrannhet och praktisk tillämpning är färdigheter som stigen kretsar kring. Även här finns otaliga substigar rotade i olika helgon: Exempelvis “Brobyggarens stig”, “Borgmakarens stig” och “Alkemistens stig”

3. Trossens stig

Den enklaste vägen in i Ljusets här är som en dess lägerföljare/dess tross. Här kan alla yrken hitta sin plats som ej omfattas av de andra ovanstående stigarna. Ditt efterliv kommer ej vara i lyx men du kommer vara trygg. Ditt hantverk och ditt knog kommer vara uppskattat samt meningsfullt i Ljusets här. Inte lika glamorös som de andra stigarna men ack så viktig. Många lockas av möjligheten att få spendera sitt efterliv att få slå frodiga åkrar av Almas gyllene vetefält och fiska på lugna silverklara sjöar för all evighet. I princip varje undergrupp av ett yrke har sitt egna helgon och sin egna variant av vad det innebär att vara värdig en plats i Ljusets härs tross. Att vara pliktskyldig, yrkesstolt och pålitlig är klassiska dygder i alla yrken. Exempel på understigar kan vara: “Fiskarens stig”, “Skogsarbetarens stig, Underhållarens stig och “Gravgrävarens stig”.

De själar som ej lyckas mönstra till Almas här är dömda till att återfödas. Men först efter att din själ upplevt en lång plågsam tid skuggvärlden. Där är din själ byte åt skuggbestarna vilka kommer utnyttja och plåga dig så länge de får möjligheten. Detta för stilla sina otaliga perverterade lustar. Denna upplevelse kommer ärra dig och påverka kvaliteten av ditt nästa liv. Därför gråter bäbisar då de föds då de just genomlidit skuggvärldens fasor.

Alla som försöker mönstra lyckas inte, men de belönas ändå för sin tro till Alma. Den som ej ansågs värdig till ljusets här men som ändå försökt kommer under sin färd genom skuggvärlden skyddas och vägvisas av Ljusets här genom mörkret. Din väg tillbaka till den världsliga världen är därför en mindre fasansfull upplevelse. De bäbisar som slutar gråta fort vid sin födelse brukar ses som tecken att de vaktades av Ljusets här, ergo anses särskilt välsignade i sitt nya jordeliv.

Helgon, klosterordnar och sekter:

Fördjupningskunskap för dig som spelar en roll som är religiöst kunnig eller spelar en religiös avvikare inom Almatron

Även om Helgonet Alma är och förblir det viktigaste av alla helgon så finns det religiösa rörelser, klosterordnar och direkta avstickande sekter som väljer att bygga sina trosuppfattningar på andra helgons läror.

Härförarhelgonet Matilda - Stridsfrun (Riddarens, krigarlivets, helhetssynens och hantverkets helgon)

Matilda var en av de första av de krigarfurstar som svor sig till Almas lära, ergo ett härförarhelgon. Hon var en briljant strateg och hennes lära handlar mycket om krigskonst, vapenkamp och att hitta krigarens eller sappörens stig till efterlivet. Symboler för henne är skriftrullen och belägringstornet. Hon representerar det genomtänkta, välplanerade kriget och omtanken för sina krigares väl. Matilda hade en unik insikt i alla delar av hennes krigares liv, varje hantverkares betydelse, minsta tältspis vikt för fälttåget. Hon är ett mycket populärt helgon band Velaris riddaradel men också bland de troende som lever sina liv i fält och krig. Det finns flera militära klosterordnar vilka följer helgonet Matilda. Dessa klosterkrigare är en central del av en Almas templets armé då deras insikter i belägringsmaskiner, logistik och sappörskap är betydande. Den som vördar helgonet Matilda, bär oftast något brunt i sin klädsel (smycke, armbindel, hatt) för symbolisera hennes praktiska och jordnära sinnelag. Hennes klosterorden klär sig uteslutande i brunt av olika nyanser.

Hjältehelgonet Aevon - den driftige (Rikedom, pengar, framgång, ålderns visdom)

Helgonmyten om Aevon är den enkle mannens väg. Genom värv, visdom och ålder upppnå en plats i Ljusets här. Aveon bevisar att det aldrig är försent att bli en bättre person oavsett din ålder. Han föddes och levde nästan hela sitt liv som som en fattig kolmilare. Men på ålderns höst fick han en unik insikt ur sitt livs visdom. På kort tid blev han rik, välbärgad och inflytelserik. Det finns otaliga helgonberättelser om Aveon och vad han lyckades med för nå sin rikedom. Alla berättelser börjar dock på samma vis: Med en utmärglad man som genom sin egna förmåga höjde sig över sin situation och kom att bli en kraft att räkna med. Idag är Aveon ett favorithelgon bland köpmän, bankirer, hantverkare samt fattiga. Många äldre vördar också Aveon då han symboliserar ålderdomens kompetens. Den som utforskar Aveons stig bär oftast något svart i sin klädsel tydligt (Smycke, hatt, armbindel, broderad blomma).

Helgonet Askr - Förrädaren (Frälsning ur skam)

Förrädarhelgonet Askr är viktig för berättelsen om Alma och utan detta helgon skull Almas insikt ej blivit så djup som de blev. “Utan ljus ingen skugga”, “intet stål kan bliva vasst utan slipsten”. Detta är det centrala i de som följer Askrs väg. Helgonet Askr en dubbelsidig figur. I sin egoism och avund gjorde han sig skyldig till Helgonet Almas död, men å andra sidan föddes hans insikt ur sitt illdåd.

Askr är idag skyddshelgonet för alla som fallit avsides, alla som är smutsiga i vanliga människors ögon. Den som står utanför samhället, saknar familj och sammanhang vördar också Askr. Helgonet är en inspiration till att varje brottsling kan vända sitt öde bara du drar lärdom ur dina missdåd och ändå finna sin väg till ljusets här. Nå en insikt om vad du gjorde fel och lär dig ur det så kan du utveckla unik kompetens ljusets värn behöver. Han representerar att alla kan bli en bättre person, inget är givet av något öde. Kloster och sekter som följer Askr´s budskap finns spritt på många platser. Hit söker sig de som söker förlåtelse för grova brott och vanhedrande dåd. Den som hedrar Askr´s budskap ser till att bära lila någonstans i sin klädsel (Smycke, hatt, armbindel, broderad blomma). Det mest kända pilgrimsmålet och klostret till Askr är staden Myg i Velaris. Hit vandrar många vapenkunniga för försöka hitta sin väg i Mygs malariasmittade träsk.

Hjältehelgonet Wilhelm - Lyssnaren (Magin, lugn och ungdom)

Den unge trollkonstnären WIlhelm föddes med en unik talang för magin kallad Ljusets väg. Han blev mäktig i sin trollkonst och en viktig person för sin tid. Hjältehelgonet Wilhelm visar att du redan som ung kan nå insikt och en plats i Ljusets här. Willhem anser att ungdomen hålls tillbaka av livsrusets puls och stimm. Därmed lever många i risk för dö innan de visat sig värdiga till hären. Ständigt i rörelse, evigt någon annanstans i tanke och handling är den unges hjärta. Den unge talar först och tänker sedan. Springer hellre snabbt än måttar sitt steg. Detta ställde sig Wilhelm emot och valde istället för lugna ditt sinne för att sedan lyssna på världsalltet. I lugnet fann han en unik relation till Alma som talade till honom direkt. Hon välsignade honom med mången hemlighet inom trollkonstens stora mysterier., ty LAma kan ge stora gåvor till sina trollkonstnärer. Det finns idag många klosterordnar till Wilhelm dit många unga söker sig för finna lugnet och leta efter Wilhelms insikt. Dessa kloster är också bland Almatrons magitätaste då Wilhelms väg onekligen ger dig en skjuts på Ljusets väg.

Härförarhelgonet Siegfried - Väktaren (Beskyddaren, sanning ivraren och domaren)

Detta Siegfried var en av Almas kaptener vid striden då hon dog. Han ledde hennes spanarförband men ansvarade också för nattvakten av hennes huvudstad. I hennes uppstigelse stund blev han ett av de första härförarhelgonen. Han var redan i denna tid känd som: Ormen som vakade över Almas rosenträdgård och såg till att hennes fiender steg på hennes trognas törnen.

Sigfrids väg följs av dem som vandrar nära skuggan för att göra ljusets värv såsom spanare, nattvakter och andra som arbetar efter solen gått ner. Men det kan också handla om de som arbetar nära symbolisk skugga, såsom diplomater som ska förhandla med hedningarnas länder. Även den som arbetar nära sjukdom kan vända sig till Siegfrid. Men mest är Siegfried känd som skyddshelgonet av Ros och törne orden av Almas heliga. Denna orden beskrivs som Almas näve. En inkvisitationslik orden som just är Almatemplets nattvakter mot skuggan. Hennes trädgårdsmästare i den heliga rosenträdgården. Dessa tempelkrigare är sanningssökarna vilka reser överallt i världen där dessa livsvidrigheter finns för utföra sitt värv. Ingen grotta är för djup inget bergsfort för högt för att Almas ljus ska skina in där. Vissa är tempelriddare och krigarmunkar/nunnor vilka med svärd i hand jagar kättare och hedning. Men lejonparten av orden skyltar inte med sin närvaro utan arbetar i det fördolda för rensa ut orenheter bland de troende och spåra ner de som blivit för korrumperade av skuggbestarna för att räddas. De kan vara där trots att du ej vet. De från Ros och törneorden vilka arbetar i synlig tjänst använder färgerna grönt och rött. Ordens symbol är omlott törnen och rosor, men ofta används också ormen tillsammans med dessa.

Myter

Legenden om Almas gärningar - (Almas evangelium)

För över 900 år sedan vandrade kvinnan som blev gud på vår jord. I den tid hon levde härskade ondskan. Skuggvärldens gudar lockade de levande till oordning, bränder och härjade, allt för dessa gudars egensinniga njutning. Det fanns inget organiserat krig endast barbari, plundring och våld. Fält förblev sällan obrända och hus och hem härjades ständigt av otaliga räder. Byar kämpade för sitt levene och de flesta forna städer förföll då deras invånare lämnade pågrund av det ohämmade våldets värv. Allt i namnet och ära till de döda gudar som än idag tillbeds i Köldländerna.

I denna hedniska tid föddes Alma till vår jord. Inga omen förebådade hennes födsel och inget tydde på hennes framtid, mer än hon inte grät då hon föddes. Vissa säger hon föddes utan luft i sina lungor då skuggans gudarna försökte dräpa henne i vaggan, men redan här trotsade hon dem. Redan som barn hittade hon sin följeslagare Askr. I skuggan av krig och hunger hade de funnit varandra och istället för att ta från varandra liksom resten av världen så delade de allt. Tillsammans drömde de om en bättre värld. Varje dag så härdade de sina sinnen och kroppar. Med pil och båge, spjut och sköld tränade de. De lärde sig från de bästa att plantera och skörda. De samlade insikt i livets alla göromål liksom om det överjordiska. Lärdom de spred från by till by. Folk kom att älska dem och det dröjde inte innan lärjungar sökte sig till dem till från när och fjärran.
Men i denna värld av våld och egoism skapade deras lycka avund. Otaliga försökte ta ner dem och förstöra deras dröm. Men sålänge de stod samman kunde inget bryta dem, trots åtskilliga angrepp av både världsliga och överjordisk sort.
Det som bröt dem var från insidan.
Populärast av de två och mest älskar blev Alma. Bilder, hyllningar och sånger skrevs om henne, men i skuggan stod Askr. Skuggans gudar lyckades nästla in sin tvedräckt i hans sinne. Men Askr var stark. Han kämpade emot och i mången år stod han frestad men stark. Men ogräs växer snabbt när du slutar rensa. För en dag orkade inte längre Askr att rensa. Varje dag hade varit en kamp och var dag stack det till, som ett knivhugg, av att se Alma stråla så klart och se den dyrkan han ej själv kunde förmå. Han kände sig bortglömd och förringad både av människorna och Alma själv.

Runt dem bildades med åren ett rike. De andra härskarna hade skådat hur Alma och Askrs rike blomstrade och de åtrådde vad de såg. Mången härskare angrep men Alma och Askr försvarade sitt land i mången år. Ty Askr och Alma var mästare av det kontrollerade kriget. Här föddes det meningsfulla kriget. Inte längre skulle vår värld brännas av kaosartad förstörelse utan det meningsfulla krigets godhet skulle rädda världen.
Deras följare och deras gränser växte, liksom Askrs avundsjuka, i takt med varje vunnet fältslag.

Till sist var deras styrka sådan att de andra härskarnas girighet byttes mot skräck. Det Alma och Askr stod för väckte en känsla av hot. Härskarna slöt sig samman och angrep. De åberopade skuggans gudar vilka manifesterade sig och gick tillsammans med sina trälar till kamp mot de två. Det stora kriget mot gudarna tog sin början. Men gudarna de var ej eniga utan gick till strid splittrade.
Striderna var långa och hårda. Men en efter en visade sig Alma och Askr härar sig segrande. Med magiska ting, magi och härkonst vann de seger efter seger. Och för varje gud de dräpte strålade Alma och hennes standard bokstavligen sig allt starkare. Nu började Almas och Askirs här kallas júst för Ljusets här.

De sista gudarna och deras underlydande slöt ett förbund, ett sista desperat försök att stoppa gudadräparna. Härskarnas förbund kallade de sig och deras allians vände stridernas lycka. De vann segrar mot Almas härar och tillsist hade de stridit sin väg till Alma och Askrs huvudstads portar, redo att krossa deras rike. Detta skulle vara den sista striden, gudarnas största triumf över de värdsliga uppkomlingarna. Striden började och Askr och Almas ledarskap gjorde att linjerna hölls. Både skuggbestar, härskarnas hirdkrigare och gudarnas manifestationer föll likt en slägga mot Ljusets härs fylking. Genom dagar och nätter slogs de och Alma verkade aldrig bli trött, aldrig sårad medan Askr kände sig själv bli slö och svärdet bli nött, sår och skador tog han och med smärtan växte hopplösheten. Ju starkare hennes ljus strålade desto svagare blev hans sinne. Vid skymningen den tredje dagen av strider var Askrs hjärta så förtärt av mörker att sveket var oundvikligt. Den sista guden hade fallit för hennes svärd och hennes strålglans var så stor, så lockande, så avundsvärd. Askr tog sikte med sin båge på Almas oförsvarade rygg.

Almas hjärta genomborrades av pilspetsen och striden stannade upp. Deras vänskap var vida känd, deras enighet, obestridbar de hade varit obesegrade tillsammans. Ingen kunde tro på vad som skett, inte ens de av fienden som fortfarande kvarstod på slagfältet. Askr sänkte sin båge och kom till insikt vad han hade gjort. Men trots hennes hjärta var genomborrat och pilen stod ut ur hennes rygg så höjde Alma sin hand och visade att Askr skulle komma till henne. Askr gick fram och föll på knä i den växande pölen av hennes blod. Med kraft ej hörande till en döende så bröt hon av pilen som stack ur henne. Nockdelen lade i Askr´s hand. Deras blod blandades medan solen färgade världen i guld och rött. Askr grät över deras förlorade vänskap och sveket han begått. Han fylldes av den insikt endast skam och ånger kan ge. Världen höll andan när Alma såg sin vän i ögonen.

Och hon dog.

Ett lugn lade sig över slagfältet och ett ljus strålade. Över sin kropp stod hon där, en manifestation av levande ljus, en gudomlig strålglas lösgjord ur sina fysiska lekamen. Hennes ljus hägrade och letade sig in i sinnet på både vän och fiende, och med den kom lugnet. Stridsbaneeren togs ner och för första gången i mannaminne möttes folken under hennes ljus.

Där på slagfältet omgivna av meningslöshetens död och våld svor härskarna sig samman. Var och en lade sin hand på Pilen. De bildade ett råd under pilen. Dessa härskare vilka nått insikt via Almas död blev därmed de tidiga helgon vi idag kallar härförarhelgon. Detta råd tog till sig Almas dröm om en värld enad i tro, oavsett om den var splittrad av landsgränser. De som var samlade svor att stå den drömmen bi och att skydda världen från förstörelse och harm. När denna ed svurits sågs Almas ljusform sparka in portarna till skuggvärlden. Där skapade hon, framför härskarnas ögon sitt heliga rike idag kallat Ljusets värn. Här samlade hon de själar som stått henne bi men dött i striderna till den första av hennes himmelska, Ljusets här där för att skydda vår värld från resten av skuggans djup vilket fortsätter ut i evighetens mörker.

På jorden gav sig Askr Förrädaren iväg från både riken och härskare. Han förde sin döda väns kropp till idag bortglömd plats. Här säger legenderna att han begravde Almas kropp och med hjälp av byborna reste han ett tempel runt hennes lekamen. Från det templet levde han resten av sina dagar för hjälpa de svaga och utsatta. De lägsta och de smutsigaste fann en guide i honom. Men så en dag fann hans lärjungar honom död över Almas grav. De fann honom där lugn, i frid som om hans hjärta bara hade stannat. Bönderna som fann honom begravde hans kropp invid Almas. Dagen efter så var templet spårlöst försvunnet, likaså gravarna. Den plats templet hade stått på var som den varit orörd. Ett fält betäckt av ängsblomster i full blom likt naturen i övrigt. Det sägs att hela templet likaså deras döda lekamen idag står som en del av Almas värn. Men det finns också många berättelser om hur en nödställd almatroende hittat ett gammalt tempel som skydd i en storm eller liknande. För att sedan vakna upp när stormen bedarrat för inte längre finna minsta spår av det lilla tempel som gav dem skydd.

Skapelsemyt - förtäljd genom helgonet Aveon

Det Gudomliga visade mig världens skapelse i en vision. Detta är vad jag såg: I begynnelsen fanns enbart skuggor av vad som komma skulle.Visst ljus var där i fjärran. Stjärnor i mörkret. Men så började något ske. Likt olja och vatten skiktade sig så manifesterade sig den fysiska världen ur skuggan. Likt en väv vecklade ut sig framför mina ögon slogs sedan rad efter rad av nya skapelser sig ur sin skuggform och vävdes samman till den fysiska världen. I begynnelsen stod skuggornas värld. Där i skuggornas värld stod gudarna. De följde skapandet med intresse. Ibland kunde de manipulera skapelsen och påverka delar av det som skedde. De skapade sig tjänare, de vi idag kallar skuggbestarna för göra sitt värv. Världsalltet var deras lekplats. Men då folkslagen började skapas och själar utvecklade en egen vilja så fick gudarna och deras bestar nya leksaker mer intressanta än allt annat i skapelsen. Genom tillbedjan och blot från dessa nya folkslag fick de kraft vilken gudarna lapade i sig likt det vore honung och nektar. Sådan var folkslagens lott. Att vara dessa gudars njutning och kraftkälla. Men jag såg mer. Jag såg i min vision hur folkens själar färdades fram och tillbaka från skuggvärlden då de dog och föddes. Jag såg allt det lidande som väntar en själ då den dör. Hur själar slits spärras in i orber för vara belysning åt gudarna, slavskap och hur gudarna skapade mänskliga orglar av skrik där skuggbestar med glödgade spett utövade smärtans musik. Jag blev så varse om hur perverterade gudarna var i skapelsen och vikten av den fysiska världens uppror mot dem som Alma ledde. Så all pris Alma och hennes uppror mot gudarna. Leve vår skinande gudinna, gudadräperskan.