---

Legio VII

---

OFF info: Remos VII Legions standard ger makt och styrka till de krigare som marscherar under den. För att ta del av kraften MÄLmåste själva fanan bytas ut mot en fana bärande gruppens symbol, detta göra av arr. Dagen efter att fanan bytt ut så får de deltagare som är anmälda i den gruppen +2kp i strid, dessa läkes parallellt med ordinarie kp. Dvs de tar full läktid att återfå dessa så om du har 6 timmar att återfå full kp så innebär det att du på 6 timmar återfår de ordinare kp samt dessa 2 extra kp. OBS ENBART DE SOM ÄR ANMÄLDA I GRUPPEN FÅR DETTA. Inte några som är allierade eller inhyrda. Lämnar fanan slagfältet så förlorar de individer som är knutna till fanan sina extra KP.

Storleket på fana som skall användas på standrardet är 140x70 cm.
Måste även var öglor högst upp så att man kan använda det på standardet.

---

Legenden:

År 857 samlades senaten i Altikos till ett ovanligt enhälligt beslut. Handelslederna mot norr hotades av köldländska krigare. Flera Jarlar och hövdingar hade slagit sig samman och flera handelskaravaner hade försvunnit i de stora skogarna i norr. För första gången på många år enades de ständigt grälande stadsstaterna om att bekosta en gemensam fälttågshär. Denna här fick namnet Remos sjunde legion.

Legionen bestod av soldater från många av förbundets stadsstater, sköldmän från Altikos, spjutbärare från Galakos, bågskyttar från inlandet och härdade veteraner från dussintals mindre republiker. Trots att de kom från olika städer marscherade de under samma fana svurna till senaten, förbundet och de gamla remiska idealen om ett rent hjärta, en stark kropp och ett skarpt sinne.

Framför legionens främsta led bars Standaret. Ingen kallade det vid något annat namn.

En bevingad skalle i dess topp och fanan pryd med ett lejon. De lärde i Altikos påstod att Standaret var äldre än själva förbundet och hade burits av de första stadsstaternas försvarare innan senaten ens byggts. Hur det hade smitts visste ingen. Men vissa menade att det skapats av gudarna själva, andra att de första filosoferna funnit det i en ruin från en glömd tidsålder. Men ingen ifrågasatte dess kraft.

Så länge Standaret reste sig över legionens led stod soldaterna fast. Män som borde ha dukat under reste sig åter. Sköldmurar höll trots ett regn av yxor och pilar. Sår som skulle ha fällt en vanlig krigare blev till ärr istället för gravar. Det sades att den här som marscherade under Standaret kunde uthärda fler slag, längre marscher och större lidanden än någon annan armé i den kända världen.

För Remos var Standaret mer än en fana.

Det var den enda symbol som alla stadsstater erkände som sin egen. Där senatens lagar inte nådde och där politiska intriger splittrade republikerna var Standaret en påminnelse om att Remos fortfarande var ett folk. Att förlora det vore inte bara en militär katastrof det skulle vara ett sår i själva förbundets själ.

Krönikorna berättar att den sjunde legionen marscherade norrut genom dimhöljda dalar tills den nådde Wyrmården, men där upphör de säkra källorna. De sista budbärarna talade om märkliga ljus mellan träden, om horn som ekade utan att någon fiende syntes och om frost som lade sig över marken mitt under sensommaren. Därefter kom inga fler rapporter.

Köldländarnas egna sagor talar om hur deras krigare mötte remierna i skogens djup. Men de säger också att människorna inte stred ensamma den natten. Skogen själv sägs ha vänt sig mot främlingarna, träden flyttade sig, dimman slukade vägarna. Röster viskade namn som ingen levande längre minns. Om det verkligen var köldländarnas yxor som fällde legionen, eller om något långt äldre vaknade i Wyrmården den natten, vet ingen.

När året 926 nu skrivs har nästan sjuttio år gått, men ingen har funnit platsen där Remos sjunde legion gick under. Ingen har återsett Standaret.

Ändå fortsätter expeditioner att söka i Wyrmårdens mörker. Senatorer finansierar hemliga färder. Äventyrare säljer sina liv för en glimt av den bevingade skallen. Ty skulle någon återföra Standaret till Altikos sägs inte bara en förlorad skatt återvända till Remos. Ett helt förbund skulle resa sig starkare än någon gång sedan den dag då den sjunde legionen marscherade in bland Wyrmårdens skuggor för att aldrig komma åter.