---

Morvalatron

Praktiseras främst av mörkeralver och skuggalver men även människor och svartalfer. Det är värt att läsa om Tvillingtron innan man går vidare till Morvalatron.

Symbol:

En svart flamma är symbolen för Köld, den mäktigaste av demonprinsar.

Demonernas härkomst:

Morvalatron är till en början kopplad och framtagen ur Tvillingtron där det beskrivs hur demonerna bröt sig igenom den magiska slöjan in i våran värld. Dessa demoner var Köld, Hunger, Split, Misstro, Lust, Blod, Vrede och många fler.

De utvalda barnen:

När alvernas folk behövde gudarna som mest vände Fadern och Modern sina ryggar för att lämna. Detta ledde alverna till att falla och sedan med demonernas vägledning, resa sig. Mörkeralverna och Skuggalverna var skapta - det säger iallafall ge gamla legenderna. Enligt tvillingtron var det vissa alver som vände ryggen på Fadern och Modern, men alltför många historiska exempel på motsatsen övertalar morvalatroende om att så inte var fallet. Skuggalverna började följa demonen av underkastelse, Lit. En spindeldemon som tog fäste djupt nere i jordens mörker. Detta till skillnad från mörkeralverna som fortsatte att dyrka demonerna som fortfarande strök genom världen.

Kultur & Filosofi:

Morvalatron bär en kultur som omfamnar smärtan som en läromästare snarare än en fiende. Där andra ser lidande som något att undvika, ser Morvalatron en väg till förädling och inre styrka. Smärtan är både ett verktyg och en prövning – en hammare som formar snarare än krossar, om den används med välvilja och god insikt. Att stå ensam, att möta mörkret utan stöd, är en central del av morvaliska vägen. Det är i ensamheten, utan publik eller yttre bekräftelse, som individens sanna väsen avslöjas. Styrkan testas i tystnad, lojaliteten mäts i frånvaro av trygghet. Morvalatron föraktar inte svaghet men förstår dess roll – den måste kännas, erfaras och övervinnas inifrån. Därför leds och rekryteras andra inte genom övertygelse utan genom upplevelse. När gamla föreställningar rämnar, erbjuds inte frälsning – utan sanning. Samhället bygger på en paradox: individen måste först lära sig bära sig själv, innan hen får bära andra. Att välja flocken ska ske av styrka, inte behov. “En kedja är endast så stark som dess svagaste länk” Smärtan fostrar inte sina medlemmar till trygghet eller bekvämlighet – den formar dem till klarhet, styrka och självinsikt. Här ses livet inte som en väg mot lycka, utan som en resa mot sanning. Och sanning, enligt Morvalatron, är aldrig enkel, aldrig mjuk. Det centrala i kulturen är övertygelsen att varje individ bär ett högre Jag inom sig – ett Jag som är klokare, starkare, mer fokuserat, bättre. Men detta sanna Jag kan inte nås utan kamp. Man måste brytas ner, möta sin rädsla, sina illusioner och sin svaghet. Det är först när allting faller som man kan se vad som finns kvar – och börja bygga upp sig själv igen, medvetet och starkare än förut. Att "bli sitt bästa jag" är inte en ytlig strävan i Morvalatron. Det handlar inte om framgång i världslig mening, utan om att nå sin innersta kärna – en punkt av orubblig integritet och kraft. För att ta sig dit måste man gå igenom prövningar. Smärtan ses inte som ett misslyckande, utan som en nödvändig passage. I själva verket säger man att den som aldrig har brutits, känner inte sin form. Individen går först, men inte i egoistisk bemärkelse. Morvalatron lär att man inte kan bära andra innan man lärt sig bära sig själv. Därför prioriteras självdisciplin, självrannsakan och personlig utveckling. Flocken, kulterna som vissa kallar det, bygger på fria, hela individer som har konfronterat sina skuggor och kommit ut starkare. Relationer i denna kultur bygger på respekt snarare än behov. Lojalitet ges inte lättvindigt – den förtjänas genom handling, genom prövning, genom ärlighet. Det finns inget värre än att leva ett falskt liv, att gömma sig bakom masker. Det är därför sanningen alltid kommer först, även om den gör ont. I Morvalatron säger man: "Du är inte färdig förrän du har fallit. Och du har inte börjat förrän du har rest dig."

Präster & Demonriddare:

Demonprinsarna dyrkas av många, men deras mest lojala är de präster som följer den Morvaliska vägen. Dessa präster kallas skuggdruider och dess följare skuggor. Bland dessa skuggdruider kan varje demonprins välja sin utvalda, denna kallas för en demonriddare. Dessa riddare är personligen utvalda av demonerna - deras helgon, fanbärare och de som bär demonens talan och aktion i världen.

Mål & Efterlivet:

I Morvalatron finns det inget efter döden - med andra ord är det vad du gör här som räknas. Det finns endast livet och sedan mörker. Detta är ett faktum, om du inte är av alvisk sort. Enligt morvalatron blir alver ett med naturen. Alvernas själar är de stjärnor man ser på himlen, de som viskar i vinden eller dansar på morgondaggen iklädda skuggor och dimma. Detta gör att målet för en morvalatroende oftast är väldigt själviskt, att leva så perfekt som möjligt medan man har chansen. Vissa människor har dock talat om hur de, i drömmar, blivit lovade något efter döden. Blivit lovade att bli ett med sin demon och för evigt leva vid dess sida - men om detta är sant är det få som tror, speciellt alverna. Då livet är så pass viktigt för morvalatroende så är alver, vampyrer och andra odödliga varelser något man oftast ser upp till.

Synen på Demoner:

Demoner, enligt Morvalatron, är parasiter. De är inget annat än parasiter som fäster sig vid liv för att sluka det. Vissa demoner kräver blod, andra kunskap, vissa livskraft och andra kräver känslor eller specifika aktioner och händelser. När en demon fäster sig hos en varelse utsöndrar den något som Morvalatron kallar för mörk magi. Denna magi fungerar som verktygen demonen använder för att livnära sig på personen i fråga. Men, det som Morvalatron lär ut är hur man kan forma denna mörka kraft. Det är det skuggdruiderna gör för att få sin kraft att växa. De tar av demonernas magi och former den till egna verktyg - detta gör att druiden och demonen ingår i en symbios med varandra. Druiden bringar demonens vilja och får som gåva mörk magi. I Morvalatron ser man demoner som starka då de gör vad som helst för att överleva och bli mäktigare, något som alla levande ting bör göra. Ett vanligt ordspråk som kopplar till detta är “Det finns inte gott eller ont, det finns bara makten och de som är för svaga för att söka den.”

Demonprinsarna:

Här kommer en lista över de mest prominenta demonprinsarna i Morvalatron.

Yelkaraan. Köld

Demon över kyla och vinter. Hon bär formen av en skuggkvinna med blå brinnande ögon, långa klor och flammande hår. Det är hon som bringar vintern till världen, det är hon som låter saker dö under vinterns mörka klor..

Seagoraan. Hunger

Demon över blod och törsten som följer. Denna massa av kroppsdelar, blod, tänder, naglar och kött är demonen av ‘Den eviga hungern.’ Hunger är smärtan som alltid måste hållas borta, det gör Seagoraan till demonen av beroende. Dess förbannelse skapar glupskhet, vildsinthet och för kannibaler är denna demon en gud

Melgoraan. Misstro

Demon över de som vilsna vandrar. Han är den som lurar folk ut på isen för att sedan överlåta dem till Yelkaraan. Han tar formen av en stor mörkgrå häst med lång svart man och mjölkgröna ögon. Många historier varnar folk om att inte sätta sig på okänd häst för man vet aldrig vart den för en.

Lygraan. Split

Demon av lögner men framför allt tyranni. Lika ‘lekfull’ som sin bror Melgoraan som tillsammans spelar onda spratt på dödliga. Han tar skepnaden av en stor svart kobra med gröna ögon och en silvrig tunga. Till skillnad från Seagoraan som vill se världen dränkt i blod, så vill Lygraan se världen dränkt i ordning, hans ordning.

Ashraan. Vrede

Demon av den storm vars vrede hotar varje by. Det är hennes hand som sänker skepp, det är hennes vilja som startar orkaner och dränker städer med havets våld. Hon tar formen av en blek kvinna iklädd skuggor - svarta moln fyllda med lila blixtar. Långt svart hår svävar omkring henne och hennes vrede grundar sig i naturens mående. Hon tar ofta skepnaden av en storm och färdar över världen för att täcka Faderns himmel.

Nocraan. Skugga

Demon över natten och det eviga mörker. Många fruktar denna demon då hon kommer med dödens dom. Det är hon som vandrar och vägleder de döda till mörkret. Hon är inte döden, endast mellanhanden. Iklädd i mask, skuggor och korpfjädrar så vandrar hon för att söka upp de som skall ta sitt sista andetag. Ibland tar hon formen av en korp, ibland är hon den som leder motståndarens svärd rätt, ibland är hon grym i sina sätt - men alltid neutral till vem hon skall hämta. Ju längre natten är, desto fler tar hon - eller rättare sagt, leder hon rätt.

Cathraan. Vetgirig

Demon över kunskap, intellekt, visdom och galenskapen som följer den som vet för mycket. Cathraan tar formen av en stor guldig krake vars vita tentakler bär röda ögon. Den gömmer sig i gamla skrifter, bakom sinnen och väntar på kunskapsgiriga själar att bli desperata. Cathraan är den demonprinsen som är mest aktiv i sina affärer hos de dödliga. Den fäster sig i folks sinnen och dricker av deras hjärnor tills all kunskap är tagen.