---

Nirelin

---

OFF: Nirelin har varje dag 10 mana som kan spenderas för att hela någon 1 kp för 1 mana. Den kan även användas för att skada genom att spendera 1 mana för att skada någon 1 kp.

Endast alver kan använda spjutets krafter men även ickealver kan helas och skadas av det.

---

Legenden:

I en tid långt bortom vår egna, på en plats där gudar har vilat och målat på grottans väggar, där låg den gudomliga Stjärnsmedjan. I många månvarv ledde stjärnorna de fyra hjältarna som senare skulle bli kända som Narin, Elmere, Valeron och Venoma. Dessa fyra bar en gudomlig gåva i både magi och smide. De tydde stjärnorna och förstod då att den fridfulla världen som de kände den som, snart skulle sluta att existera. Stjärnorna visade syner av ljus, glädje, sedan en mörk himmel, stjärnlös, drakeld, flammor, vulkanutbrott, hunger, sorg, kyla, spindlar. Och visst blev det så. Den vackra natten blev till fasa i sångerna. Bergen bröts och eld vaknade. Havet gav motstånd och bröt klippor. Himlen mörknade och sedan föll stjärnor ner från himlen och världen brann. Men de fyra hjältarna skulle stoppa det. Tillsammans smidde de en spjut kallat Nirelin, Stjärnsorg. En gåva till alla alver som skulle komma att behöva den i världens dunkla framtid. Tillsammans slogs de fyra bröderna och systrarna mot de som ville ändra världen. Drakar föll, fienden flydde och världen blev långsamt vackrare. Återigen hade de visat att med Moderns gåvor och Faderns vägledning kunde de stå emot alla hinder.

Nya fynd:

Vintern år 924 lyckades mörkeralver och skogsalver finna den urgamla kryptan där de fyra smederna lät sig begravas. Med skogsalvers hjälp spred sig snart den nya informationen genom Wyrmården. Bland de många relikerna fann de en loggbok med den följande texten:

“Nirelin, vår mest framgångsrika skapelse hittills, vårt trogna spjut, är vår sista gåva till de framtida generationerna av alver. Spjutet har jag låtit gömma bland skogarna i syd där Tvillingträden än gång satte rot. Jag accepterar mitt öde ifall mina vänner får reda på att jag gått de bakom ryggen men spjutet måste gömmas. Det oroas mig, nyheterna om demonerna. Jag har redan hört Narin viska i sömnen och Venomas fobi för spindlar är, mer eller mindre borta - nej! Omvända. Spindlar dras till henne. Både jag och Elmere fattar oro och vet inte hur vi skall hjälpa. Nu kan jag endast hoppas att Modern och Fadern inte överger dem. Men det är för säkerhets skull som jag skickade iväg spjutet. Det är min, nej, vår sista önskan att spjutet någon gång skall finnas och bringa stolthet och styrka till alverna som i framtiden kommer leva i mörkret vi inte kunde stoppa. Må Modern och Fadern stärka er.”